Det är inte alltid så att den kvinna som bär hijab är tvingad att göra det. Ibland revolterar hon mot sina föräldrar när hon väljer att täcka sig. Första gången jag insåg det var när jag just började arbeta på Språkintroduktion och gick på en föreläsning om islam i Sverige. Jag blev då medveten om att muslimer (självklart) är en lika heterogen grupp som vi kristna och att det går att identifiera sig som muslim utan att egentligen vara mer religiös än någon som kallar sig kristen i Sverige för att hen firar jul och påsk utan att tänka det minsta på Jesus. I serien Kalifat finns båda ytterligheterna representerade. De som radikaliserats och vill döda i islams namn och de som är totalt sekulariserade och inte ser islam som någon större del av sitt liv.
I Kalifat möter vi dem som ser IS som svaret på allt och de som fruktar dem. Kanske är det flickan Sulles föräldrar som berör mig mest. Scenen i det fjärde avsnittet då hennes mamma hittar IS-klipp på dotterns dator och tillsammans med sin man sedan konfronterar henne är otroligt stark. Jag berörs också av bröderna som ska bli martyrer, men som tappar bort en handgranat och strular till det på alla tänkbara sätt. Den äldre brodern Jakob, som konverterat i fängelset, är den drivande, men han tar med sig sin yngre bror i fallet
Nora Rios spelar Sulle, som inledningsvis är en rätt vanlig basketspelande tonårstjej. Som muslim känner hon mer och mer att det är svårt att passa in i Sverige, där alla muslimer automatiskt ses som farliga extremister. När hon och kompisen Kerima får kontakt med elevassistenten Ibbe och väcker han deras intresse för islam. Trots att Sulles föräldrar är väldigt sekulariserade hittar hon en plats i samhället genom att bli religiös. Självklart förändrar det hennes syn på föräldrarna och den uppfostran hon fått.
I Raqqah finns Pervin, en svensk muslim som bor med sin man Husam och deras nyfödda dotter. Hon har följt med sin man till Syrien för att ansluta sig till IS. Husam tillhör en grupp svenska terrorister som planerar ett terrorattentat mot Sverige. De har skickat en man, kallad resenären, till sitt gamla hemland och det är han som ska se till att terrorattentatet genomförs. Det är också han som värvar unga till kampen i Syrien. Pervin får kontakt med Fatima som arbetar på Säpo och de gör en deal. Fatima ska få information om IS-svenskarna mot att hon hjälper Pervin hem till Sverige.
Kalifat har fått kritik för att serien demoniserar muslimer och att vanliga ”normala” muslimer saknas. En kritik jag kan förstå. Det handlar om att inte tro alls, eller att offra allt för islam. Möjligen kan Sulles mamma ses som ett mellanting. Samtidigt är det viktigt att våga lyfta även de svåraste frågor och Niklas Rockström som skrivit manus har ändå försökt att hitta gråskalorna. Det är trots allt så att det finns svenskar som anslutit sig till IS, men att avfärda dem som genomonda är att göra det enkelt för oss, speciellt i debatten om huruvida barn till IS-anhängare ska få hämtas hit.
Det jag själv har lite svårt för i serien Kalifat är främst två saker. Dels budskapet att extrema muslimer finns överallt, där vi minst anar det, men också det faktum att SÄPO-agenten Fatima kör sitt eget race och leker superhjälte. Båda dessa ingredienser gör dock Kalifat till en riktigt spännande serie och som sådan är den lysande. Extra roligt är det också med starka kvinnliga karaktärer. Sådana behövs det alltid fler av.
Jag såg den här i helgen och håller med dig. Riktigt bra serie men polariserande. Det jag saknar är att det inte finns något samtal alls kring det här med att vara en alldeles vanlig troende (eg oavsett religion men i det här fallet förstås muslim). Sulles föräldrar hade kunna ha en sådan med henne och försökt vinkla saker, nu blev det väldigt svart eller vitt. Det får mig att inse hur viktigt det är att ha alla dessa nyanserade diskussioner hemma. Men, bortsett från detta, välinvesterade TV-timmar.
Jag hade velat ha mer balans. Hörde någon som efterlyste vanliga ”svennemuslimer” i betydelsen sådana som ser sig som muslimer, men lever helt ”vanliga” liv (vad det nu är). Lite som judar ofta porträtteras i amerikanska serier.
Pingback: Normal people som tv-serie – enligt O