Parkerna av Tua Forsström

Med diktsamlingen Parkerna från 1992 nominerades Tua Forsström till Augustpriset och i december 2019 valdes hon in som ny medlem i Svenska Akademien där hon efterträdde Katarina Frostenson på stol nummer 18. I sitt inträdestal läste hon några rader ur Inger Christensens Alfabet och det är på Christensen jag tänker när jag läser Parkerna. Henne och T. S. Eliots The Love song of J Alfred Prufrock, som liksom många av Forsström är skrivna i cirklar. Radklyvningarna är sådana att de inte ger några pauser och meningarna rör sig runt, runt, runt. Jag tycker om både rytmen och känslan det ger att aldrig stanna. De pauser som faktiskt finns är de korta rader som ibland står ensamma som en övergång från en dikt till en annan. Kanske hör de också samman till en separat text om livets komplexitet. Favoritrader (eller dikten) lyder:

Vad hjälper det att vara ett vackert hus vid järnvägen

Parkerna inleds med ett citat av Verner von Heidenstam som lyder ”Vi förvandlas till det, som vi älskar” och visst finns både förändring, inte sällan kopplad till naturen, och kärlek, inte sällan kopplad till saknad, bland dikterna. Djuren finns också med som ett mönster. Åsnan, eller i alla fall dess öron, hästarna, fågeln och örnen. Men bäst tycker jag kanske om dikterna om kyrkogården och om den olyckliga kärleken.

Dikten om Tenala kyrkogård innehåller t.ex. de här fantastiska formuleringarna:

Vi tänder ljus för att
de döda ska vara mindre

ensamma, vi tror de är
underställda samma lagar

som vi. Ljusen blinkar oroligt:
de döda längtar kanske efter

sällskap vi vet ingenting om
deras verksamhet, snön yr

Här syns Forsströms ovanliga sätt att använda skiljetecken och radklyvningen som ger en känsla av att alltid vara på väg.Jag tycker också väldigt mycket om dikten som inleds efter festens slut och avslutas med den i diktsamlingen återkommande raden ”I själva verket märkte vi aldrig att vi reste”.

Mitt första möte med Tua Forsström var ett fint sådant. Jag tycker mycket om språket och inte minst variationen i Parkerna. Nu ser jag fram emot att upptäcka fler av hennes verk.