Women’s Prize for Fiction delas i år ut för 25:e gången och startades från början som en protest emot att nästan alla böcker som nominerades till de stora litterära priserna var män. Kanske var droppen att alla titlar på Man Booker Prizes korta lista 1991 var män och att ingen direkt reflekterade över det, men att bara kvinnor kan nomineras till Women’s Prize for Fiction har varit långt ifrån okontroversiellt.
Kravet för att nomineras är att du är en kvinna som skrivit en bok som kommit ut på engelska i Storbritannien under året. Bokens originalspråk behöver däremot inte vara engelska och det finns inte heller något krav på att författaren har någon specifik nationalitet.
Årets långa lista för Women’s Prize for Fiction publicerades igår och jag har gått igen de sexton titlarna:
Djinn Patrol on the Purple Line av Deepa Anappara
Djinn Patrol on the Purple Line handlar om den nioåriga Jai och är Deepa Anapparas debut. Hon är uppvuxen i Kerala i södra Indien och det är också där boken utspelar sig. Huvudpersonen Jais klasskamrat försvinner och tillsammans med sina vänner Pari och Faiz bestämmer han sig för att ge sig ut på jakt. Senare i mars ges Längs den lila linjen ut på Polaris Bokförlag.
Fleishman is in Trouble av Taffy Brodesser-Akner
Fleishman is in Trouble är journalisten Taffy Brodesser-Akners debut och den har redan fått stor uppmärksamhet. Boken handlar om nyskilde Toby Fleichman som ser fram emot ett liv där han endast har sina barn på helgerna och i övrigt kan dejta järnet. När hans ex-fru Rachel försvinner blir hans liv en aning mer komplicerat.
Queenie av Candice Carty-Williams
Candice Carty-Williams är ännu en nominerad debutant och faktiskt ännu en journalist. Queenie handlar om Queenie Jenkins, en ung kvinna som bor i London och försöker överleva det helvete som kallas Tinder. Jag har läst flera böcker det senaste om destruktiva dejtingupplevelser, men blir ändå sugen på att lära känna Queenie.
Queenie gavs ut på svenska i februari av Albert Bonniers Förlag.
Dominicana av Angie Cruz
Dominicana är Angie Cruzs tredje roman som handlar om Ana Canción som längtar bort från Dominikanska republiken. Hon gifter sig därför med den dubbelt så gamle Juan Riuz och får chansen till ett nytt liv i New York. Äktenskapet är från början ganska misslyckat, men Juans yngre bror César övertalar Ana att stanna trots allt.
Actress av Anne Enright
Anne Enright är en välkänd författare från Irland som både nominerats till och vunnit en rad litterära priset. Senaste boken Actress handlar om en känd irländsk skådespelare och historien berättas av hennes dotter Norah. Norah inser att hennes mor döljer en del hemligheter, vilket påverkar bilden av henne. Ett koncept som låter riktigt spännande. Anne Enrights bok Den gröna vägen gavs ut 2016 av Brombergs förlag. Trots att jag egentligen tyckte om den lämnade jag den halvläst. Nu blir jag sugen på att ge Enright en ny chans.
Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo
Girl, Woman, Other tilldelades Bookerpriset 2019 och det är knappast överraskande att den återfinns även bland de nominerade till Women’s Prize for Fiction. Boken består av berättelser om tolv människor i olika tider och på olika platser. Det de har gemensamt är att Storbritannien är deras hem och boken sägs ge en helt ny bild av landet. Så här beskrivs den: ”This is Britain as you’ve never seen it. This is Britain as it has never been told.”
Nightingale Point av Luan Goldie
Luan Goldie har tidigare tilldelats The Costa Short Story Award, men Nightingale Point är hennes debutroman. Den utspelar sig i Nightingale Point, ett bostadsområde där vi får följa några karaktärer under en lördag 1996 när något avgörande händer. Jag har hittat många lovord om boken, men få beskrivningar av innehållet. Ändå lockar den och Goldies roman råkade flyga in i min Kindle.
A Thousand Ships av Natalie Haynes
Att göra om historiska romaner eller historiska händelser och låta andra än de manliga hjältarna berätta är en tydlig trend. I A Thousand Ships av Natalie Haynes är det kvinnorna som ger sin bild av det Trojanska kriget och även om det egentligen inte är en typ av bok som lockar mig kan jag förstå att den nominerats. Jag är också ganska säker på att den tar sig vidare till den korta listan.
How We Disappeared av Jing-Jing Lee
How We Disappeared av Jing-Jing Lee, född och uppvuxen i Singapore, utspelar sig i hennes hemland 1942 när de japanska trupperna anfaller och helt förstör en liten by och lämnar endast tre invånare levande. Boken utspelar sig i två olika tidsplan och vi får dels följa den sjuttonåriga Wang Di, en av de överlevande och den tolvårige Kevin som är 2000 försöker ta reda på sanningen om vad som egentligen hände. Det här låter som en riktig Linda-bok.
The Most Fun We Ever Had by Claire Lombardo
Claire Lombardos debutbok The Most Fun We Ever Had beskrivs som Jonathan Franzéns och Anne Tylers litterära kärleksbarn. Berättelsen om de fyra systrarna Sorenson utspelar sig i två tider och beskriver en familj i förändring. Lombardo kallas för ”en ny stark röst” och lovorden för hennes debut är många och översvallande.
The Mirror and the Light av Hilary Mantel
The Mirror and the Light är den tredje och avslutande delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell. Jag har inte läst någon av böckerna, men väldigt många har läst och älskat. Då ingen av de två andra böckerna vunnit Women’s Prize for Fiction är det inte otroligt att det är Mantels år i år.
Girl av Edna O’ Brien
Girl av Edna O´Brien är en ny bok av en gammal författare. O’Brien debuterade redan 1960 med boken Country Girls, som jag läste 1993 då jag studerade engelska i Brighton. Girl är berättelsen om en ung nigeriansk flicka som kidnappas av Boko Haram och gifts bort mot sin vilja. Senare lyckas hon fly tillsammans med sin dotter och frågan är om det går att leva ett normalt liv när man sett det värsta.
Hamnet av Maggie O’ Farrell
Hamnet är Maggie O’Farrells berättelse om ett par tvillingar från Stratford-Upon-Avon. Året är 1596 och deras föräldrar är inte hemma. När systern blir sjuk försöker brodern Hamnet att finna hjälp. Pojken, som är son till en dramatiker, är nu bortglömd, men hans namn gav namn åt en mycket känd pjäs. Det låter som att O’Farrells bok balanserar mellan fantasi och verklighet och eftersom hon är en stor favorit vill jag självklart läsa.
Weather av Jenny Offill
Jenny Offill har tidigare skrivit Dept. of Speculation som gavs ut på svenska med titeln Avd. för grubblerier. Nya boken Weather handlar om bibliotekarien Lizzie Benson, vars liv har handlat mycket om att vårda sin mor och sin bror. Nu mår de lite bättre och när Lizzies mentor Sylvia Liller erbjuder henne att vara en del av hennes kända podd Hell and High Water tar hennes liv en ny vändning.
The Dutch House av Ann Patchett
The Dutch House är Ann Patchetts åttonde roman och handlar om syskonen Maeve and Danny Conroy som växer upp i the Dutch House, utanför Philadelphia. Ett hus som för alltid har en speciell plats i deras hjärtan och den som de anser är anledningen till att de förlorade huset är självklart att betrakta som fiende.
Ann Patchett tilldelades Women’s Prize for Fiction 2002, då priset hette Orange Prize for Fiction efter sin huvudsponsor. Boken hon vann med heter Bel Canto och handlar om ett gisslandrama i ett okänt land.
Red at the Bone av Jacqueline Woodson
Red at the Bone är en bok skriven för unga läsare och det är därför extra roligt att den nominerats till Women’s Prize for Fiction. Boken handlar om en oplanerad tonårsgraviditet och hur den påverkar flera generationer. Jag har bara läst Brown Girl Dreaming av Jacqueline Woodson och vill gärna läsa mer. I mars kommer Närmar du dig mjukt (If you come softly) från 2010 på svenska och jag utgår ifrån att Natur & Kultur även kommer att ge ut Red at the Bone.
Totalt sexton nominerade titlar alltså och många av dem lockar till läsning. Missa inte heller läsutmaningen ”ReadingWomen som går ut på att läsa de 25 vinnarböckerna under 2020. Vilken titel som blir den 25:e får vi veta den tredje juni i år och dessförinnan publiceras en kort lista 22:e april.
Jag har just läst Queenie. Riktigt bra!
Ser fram emot att läsa. Just nu är jag dock väldigt splittrad i min läsning och lyckas inte komma igenom någonting.
Jag läste Fleishman i somras. Den var många saker: väldigt New York, extremt nutida, väldigt cynisk, och genom allt detta, intressant. En sån bok man absolut inte kan kalla härlig, och man vet inte riktigt vad man tycker om den, men så här 6+ mån efter tänker jag fortf på den.
Är väldigt nyfiken på den!