Sist på bollen har jag nu sett färdigt den första säsongen av The Crown. Äntligen skulle jag säga, då jag kämpat ganska länge med den. Inte för att det är en dålig serie, tvärtom, men det är ingenting jag satt på för att slappna av. Mer intressant än underhållande om jag ska vara ärlig. En serie som kräver viss googling och det är alltid spännande.
Claire Foy spelar den unga Elizabeth och i den första säsongen får vi följa henne från tiden som prinsessa och hur hon sedan får ta över tronen då fadern George VI dör. Äktenskapet med Philip Montbatten är då ganska nytt och förbättras definitivt inte av att han får stå i hennes skugga. Allt handlar om drottningen och väldigt lite om hertigen. Genom sitt agerande framstår Philip som ganska barnslig och ogin, medan drottningen tvärtom porträtteras som ett offer för omständigheterna. Det är inte direkt något muntert liv hon lever.
Det var inte meningen att Elizabeth skulle bli drottning. Hennes far hette egentligen Albert och var näst äldste son till kung George V. När fadern dog var det äldste brodern Edvard som tog över tronen och blev Edvard VIII. Han abdikerade dock 1936 för att kunna gifta sig med sin kärlek Wallis Simpson och därmed förändrades både Alberts och Elizabeths liv. Albert blev George VI och Elizabeth tronföljare.
Om Elizabeth framställs som ett offer för omständigheterna är det ännu mer synd om hennes syster Margaret, som precis som sin farbror förälskar sig i en person som redan varit gift. Edvard offrade tronen och sin titel för kärleken, men Margaret hoppas in i det längsta att hennes syster ska tillåta ett äktenskap med Peter Townsend. Vi vet alla hur det gick för dem och att se The Crown kan inte göra någon till rojalist. Snarare stärker den min övertygelse om att de livegna om än snuskigt rika kungligheterna borde släppas fria. Så har också skett genom Megxit, där ännu en kunglighet valt kärleken före titeln.
Jag kommer att fortsätta se The Crown, trots att serien är långsam och ibland väl dyster. I säsong två hoppas jag på i alla fall lite ljus för de ständigt olyckliga kungligheterna. Det blir nästan för mycket ”poor little rich girl” över det hela och lite mer balans hade inte skadat. Jag förstår att Elizabeth lever efter devisen ”plikten framför allt”, men har hela hennes liv verkligen varit så jämngrått?
By Source (WP:NFCC#4), Fair use, https://en.wikipedia.org/w/index.php?curid=59587295