En smakbit ur Om det inte vore för dig

Det är söndag och dags att bjuda på en smakbit ur boken jag läser. Idag är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna och där kan du hitta en rad smakbitar från olika bloggar.

Delphine de Vigan är en favoritförfattare och just nu läser jag hennes senaste bok Om det inte vore för dig utgiven av Sekwa som är ett favoritförlag. Det här är berättelsen om en äldre kvinna som heter Michka. Hon bor på ett äldreboende och har drabbats av afasi som försämras trots hjälp av logopeden Jérôme. En av de som hälsar på Michka är Marie, en yngre kvinna som bor i den trappuppgång där Michka tidigare bodde. Inledningsvis vet vi inte så mycket om deras relation, men det är tydligt att de är viktiga för varandra.

Jag har läst ungefär halva boken och tycker mycket om det stillsamma sättet som de Vigan berättar historien på. Relationen mellan den äldre damen och den yngre kvinnan är fint skildrad, liksom den mer professionella relationen med Jérôme. Att Michka blir sämre är tydligt. I början av boken är det bara något ord som hamnar fel och jag funderar på om översättaren gjort ett märkligt fel, men snart blir det tydligt att Michka helt enkelt gör fel och väljer ord som liknar det rätta.

Det här citatet är taget från första sidan när allt redan är över och Marie funderar över skillnaden över ett artigt tack och ett allvarligt menat sådana och om hon verkligen tackade ordentligt medan Michka levde:

Har det hänt att du funderat på hur många gånger i livet du har tackat på riktigt? Ett tack från hjärtat. Ett uttryck för din tacksamhet, din erkänsla, din skuld.
Till vem?
Till läraren som fick dig att börja läsa böcker? Till den unge man som ingrep när du en dag blev överfallen på gatan? Till läkaren som räddade ditt liv? Till livet själv?
Idag dog en gammal dam som jag älskade.
Jag sa ofta: ”Jag kan aldrig återgälda det hon gjort för mig.” Eller: Kanske är det hennes förtjänst att jag är i livet.”
Jag sa: Hon är ovärderlig för mig.”
Återgälda och värdera, är det mått på tacksamhet?
Men har jag tackat henne ordentligt? Har jag visat min erkänsla tydligt nog? Har jag varit tillräckligt uppmärksam, närvarande, lojal?

28 reaktioner på ”En smakbit ur Om det inte vore för dig”

  1. Den vill jag läsa! Har nog bara läst ’No och jag’ av henne, men ’Underjordiska timmar’ står i hyllan. Sekwa brukar leverera, ja!

  2. Har sett denna nämnas tidigare, och håller med om att ämnet är viktigt och tankeväckande. Om boken dessutom är välskriven är den en läsupplevelse. Min förra svärmor hade afasi, som jag led med henne när hon inte fick fram det hon ville säga. Och det blev bara sämre…
    Tack för smakbit, trevlig söndagskväll

    1. Min morfar har också afasi och är i det stadiet att det börjar bli omöjligt att prata i telefon. Afasi i kombination med dålig hörsel är sådär.

  3. Tack för smakbit. Känns extra angeläget att läsa denna sorts berättelser nu. Har läst något annat av Vigan (tror jag) som jag nog gillade.

  4. Jag har faktiskt laddat hem den till min Storytel Reader + en massa andra böcker från Sekwa. Brukade läsa mycket från dem men har glömt av det de senaste åren. Tror faktiskt att det var du och din blogg som fick mig att upptäcka Sekwa. Tack för det och tack för smakbiten!

    1. Sekwa är fina grejer, men nu ger de ut så många böcker att det är omöjligt att läsa alla. Roligt och lite stressigt!

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen