Vuxna människor av Marie Aubert är en kort och intensiv berättelse om familjeförhållanden och mindre lyckade syskonrelationer. Huvudpersonen Ida har passerat 40 med råge och hennes biologiska klocka tickar inte. Den dånar. Hon reser till Göteborg för att undersöka möjligheten att frysa in några av sina ägg för att ha en chans att i framtiden få barn. Kanske måste hon göra det ensam, men hon vill i alla fall ha en väg ut. En chans att bli vuxen på riktigt.
Kanske är det inte konstigt att Ida blir lite extra bitter när hon åker till familjens sommarhus för att fira sin mammas 65-årsdag. Hennes lillasyster Marthe är där och hon har allt Ida just nu drömmer om. En stabil relation och ett barn i magen. Visserligen har hon också en styvdotter som heter Olea och som avskyr sin pappas nya kvinna. Självklart gör Ida allt för att få en bra relation till Olea och hon gör det mer än gärna på Marthes bekostnad. Ida läser böcker för Olea och de båda fnissar tillsammans åt hur lat och dum Marthe är.
Inte blir det bättre när deras mamma kommer till stugan med sin sambo Stein. Ida är fantastiskt duktig på att hitta fel hos honom och kanske har det att göra med att han vågar vara ärlig. Eller så handlar det helt enkelt om att hon tycker att det är riktigt pinsamt med en mamma som fyller 65 och beter sig som en nyförälskad tonåring. Alla hittar kärleken utom Ida.
Idas bitterhet gör det en aning svårt att tycka om henne, men samtidigt gör det hon berättar om familjen att det går att förstå hennes agerande. Enligt Ida har Marthe alltid stått i centrum och styrt familjens liv. Om det är sant vet vi egentligen inte, men klart är att systrarnas relation är ansträngd.
Vuxna människor är bara lite drygt 100 sidor lång, men det är ändå en både komplett och komplex historia. Vi får umgås med en familj under några få dagar, men får ändå veta mer om dem än många författare lyckas förmedla på långt fler sidor. Utan tvekan är Marie Aubert en skicklig författare och jag tycker väldigt mycket om hennes sätt att skriva.