Inför ett projekt med klassikerläsning i en av mina klasser läste jag Pengar av Victoria Benedictsson, en klassiker som knappt nämndes när jag läste litteraturhistoria på 90-talet och definitivt inte stod på någon läslista. Nu när några av mina elever valt att läsa boken, efter tips från skolbibliotekarien och jag i tider av distansundervisning gärna vill bidra med vettiga frågor att skriva och samtala kring var det dags för mig att läsa.
Pengar gavs ut 1885 och då under Benedictssons pseudonym Ernst Ahlgren och handlar mycket om kvinnors rättigheter inte minst inom äktenskap. Huvudpersonen Selma är 16 år då vi träffar henne första gången. Hon bor hos sin farbror, som är kyrkoherde och sin faster, medan hennes far befinner sig på annan ort. Hos honom bor också Selmas kusin Richard som studerar till läkare.
Vi får följa Selma från att hon är en pigg sextonåring med ”pojkfasoner” tills hon är en gift 23-åring som tappat hoppet om det mesta. Det är ett känslosamt porträtt av en människa som vill så mycket och får så lite på grund av samhällets strukturer och trånga könsroller. Selma borde vara en av de stora fiktiva karaktärerna inom litteraturhistorien och det är verkligen synd att hon fått leva ett liv utanför rampljuset. Något hon inte är ensam om då väldigt många verk av kvinnliga författare uppmärksammats allt för lite. Här har vi en sextonåring som vågar ta för sig i livet och som struntar i vad andra tycker är lämpligt för henne att göra. Trots att hon drömmer om att bli konstnär släpper hon det när hon gifter sig med den mycket äldre Pål. Hon älskar honom inte, är ärlig med att hon aldrig kommer att göra det, men hon inser ändå att det inte finns några alternativ till äktenskap för henne. En fri själ som tidigt tvingas anpassa sig till den bistra verkligheten alltså.
Eftersom Selma inte tror på kärleken är det inte så att hon tror sig offra möjligheten till att få leva med sitt livs kärlek, men det blir tydligt för henne att ett kärlekslöst äktenskap inte är något hon kan finna sig i. Vad som är alternativet är oklart, då en kvinna visserligen får gifta sig som sextonåring, men inte blir myndig förrän hon är 25 år förutsatt att hon inte var gift. Åldern sänktes 1884 till 21 år, men fortfarande krävdes att en kvinna var ogift för att kunna bli myndiga. Det var först 1921 som även gifta kvinnor blev myndiga. Samma år fick de också rösta för första gången.
Victoria Benedictssons bok är en viktig historia som tydligt beskriver den situation som kvinnor befann sig i under slutet av 1800-talet. Selma har trots allt ett ganska bra liv. Hon har hus, man och faktiskt också pengar. Inga egna, men rent materiellt saknar hon ingenting. Om du ännu inte läst Pengar tycker jag att du ska göra det. Det tar några kapitel innan språket flyter, men sedan är jag fast.