Sara Paborn är ett av namnet i årets Boktolva och det är en författare jag tänkt läsa något av länge. Valet föll på den nyutkomna Tistelhonung, som just landat i brevlådan. I den får vi möta den före detta relationscoachen Ebba, som inte riktigt är trovärdig som sådan efter att ha lämnat sin man, blivit ihop med sin älskare och sedan blivit dumpad av densamme. Nu har hon få uppdrag kvar och det går inte att leva på att konstruera korsord. Speciellt inte då bitterheten tar sig in även i dem.
Förr var Ebba lyckligt gift med Tom och deras perfekta äktenskap gav henne en trovärdighet som relationsexpert. Minst sagt ironiskt är det att hon t.ex. skrev om vikten av att hålla i och aldrig ge upp, när hon själv föll handlöst för kollegan Eskil, före detta rockstjärna och något av en playboy, om än en ganska sliten sådan. Förblindad skulle man kunna säga och nu förkrossad då Eskil, som absolut inte ville ha familj, nu väntar barn med en annan. Trots att Ebba bara är strax över 40 beter hon sig som att livet i princip är slut och förvisso är livet som hon kände det ett avslutat kapitel.
Det slumpar sig så att Ebba trots allt får ett nytt uppdrag. Hon ska skriva en artikel i serien ”par som hållit ihop länge”. I väntrummet till sin psykolog hittar hon en efterlysning som fångar hennes uppmärksamhet. Det är en kvinna som efter att ha blivit änka efter ett långt äktenskap, söker sin ungdomsförälskelse. Ebba blir nyfiken och lyckas hitta den gamla damen som bor på ett äldreboende i Båstad.
Kvinnan heter Veronika och de två kvinnorna fattar tycke för varandra när de träffas för att talas vid. De blir inte klara vid första besöket, utan Ebba stannar några dagar i Båstad och fortsätter intervjun. Veronika berättar om sitt äktenskap, men också om sin ungdomskärlek Bo, som bodde på hennes mammas pensionat en sommar för länge sedan. Berättelserna i nutid och den om den mycket speciella sommaren varvas och bildar en fin helhet. Kanske är Ebba inte speciellt lätt att varken tycka om eller ta till sig, men Veronika är desto mer älskvärd. Sammantaget bilder de två historierna en ganska spännande bild av vad som egentligen kännetecknar en sann kärlek och ett bra äktenskap.
Tistelhonung är en ganska lättläst bok, men långt ifrån banal. Trots svärtan är den sammantaget ganska hoppfull. Paborn tar sina karaktärer på allvar, beskriver dem med värme och låter dem utvecklas till något långt mer än vad jag förväntade mig inledningsvis. Det är en konst att skriva böcker som både kan locka en bred publik, men som ändå bidrar med mer än yta och det har Sara Paborn lyckats med. Tistelhonung var inte alls den bok jag hade förväntat mig, men jag tyckte trots allt om den.