Att ta avsked av en far är svårt eftersom det är så övergripande
stunden kräver ett visst mått av konkretion för att inte sluka allt
orden måste väljas på så sätt att man inte av misstag
även säger farväl till brevlådan, tekoppen och reven för torsk.När ens far dör är det lätt att låta annat gå samma väg
det finns ett antal melodier ingen annan kunnat texten till
och alla kvarvarande människor är osäkra
på hur man får liv i utombordaren.ur diktsamlingen Ur av Agnes Lidbeck (2018)
Igår på morgonen somnade min pappa in på en avdelning på det demensboende han bott på sedan en tid tillbaka. Efter att han för drygt två veckor sedan konstaterades smittad med covid-19 har han varit isolerad och vi har inte kunnat hälsa på. Dagen innan han flyttades dit pratade jag med honom via FaceTime och han läste en flera veckor gammal Göteborgsposten högt för mig.
Min pappa hade alzheimers och det senaste året har han varit en annan än den han var. Det började redan tidigare, men eskalerade snabbt. Trots att han gradvis försvunnit är det självklart så att ett definitivt slut ändå är tungt, inte minst för min mamma.
I måndags hävdes besöksförbudet och vi fick lov att hälsa på trots smittan. Iklädda full skyddsutrustning var vi där en stund på förmiddagen och kom sedan tillbaka på eftermiddagen för att stanna några timmar. Då hade pappa ganska långa andningsuppehåll och vi förstod att det inte var långt kvar.
Jag tänker på de saker som dör med honom, men just låttexterna ska vi hålla levande. Under de timmar vi satt med honom i måndags spelade vi hans favoriter och dessa låtar kommer alltid att påminna mig om honom.
Jag skräms också av det som mina gener kan innehålla. Agnes Lidbeck skriver i diktsamlingen Ur om det som vi kan ha ärvt.
Vi är alla rädda för vad som ligger i släkten
bröstcancer, diabetes, religion, dryckenskap
Längre fram i dikten berättar diktjaget om sin rädsla för skogen som symboliserar galenskap och pelargoner vars skuggor påminner om hallucinationer. Själv är jag rädd för alzheimers, även om såväl dryckesskap som en inre svärta också skulle kunna ärvas. När någon rent kroppsligt finns kvar, men ändå inte är där personligen, blir sorgen svår att hantera. När min glada och visslande pappa blev någon som skrek och svor kändes det verkligen inte som att jag hade honom kvar. Den frustration han kände var svår att bära för oss alla. Nu när vi fått ett avslut känns det lättare att minnas den han var och glädjas åt det som var bra.
Vilken fin text du skrivit om din pappa! Och väldigt utelämnande. Hoppas du kan hitta ro i de fina minnena.
Så fin text om din pappa. En visslande glad pappa som diggar musik. Härligt ljus! ?
Kära Linda!
Tack för den fina och starkt berörande texten om din pappa! Jag har precis läst den högt för maken.
Vi förstår att det känns tungt just nu, men vi vill alla minnas din pappa som han var under alla åren vi kände honom, glad och visslande! Varma kramar från oss båda
Tack Helena! Vi har fina minnen.
Kära Linda!
Det är alltid svårt när någon som står en nära går bort. Pappa dog knall och fall för drygt 30 år sedan. En chock för oss alla. Mamma har Alzheimer. Henne mister jag en liten bit i taget. Hon är på ett demensboende och vi har inte fått hälsa på henne på länge.
Det är bra att du fokuserar på alla de goda minnen du har av din pappa. Det är inte tiden med Alzheimer vi ska minnas, utan de härliga människor våra föräldrar en gång var. Ta hand om dig och din mamma ❤️
Tack Robert! Hur hemskt det än är med alzheimer så måste det vara ännu värre att mista någon utan förvarning. Samtidigt så är det gradvisa försvinnandet väldigt svårt det också. Extra jobbigt nu när det inte går att hälsa på! Hoppas du snart får se din mamma.
Så fint skrivet! Jag beklagar återigen er förlust.
Tack Hanna! Det blev ändå skönt att få ett avslut. De sista månaderna var jobbiga både för honom och oss, framför allt för mamma.
Beklagar sorgen Linda. Jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver. Min mamma gick bort i cancer i höstas. När cancern spridit sig till hjärnan blev min mamma personlighetsförändrad. Hon var väldigt aggressiv och hade bland annat mycket konspirationsteorier. Som undersköterska vet jag hur jag ska bemöta de personer som bor hos oss som har liknande beteende men det var svårt när samma beteende fanns hos mamma. Tänker precis som dig att nu är det dags att minnas allt det fina som var innan sjukdomen.
Ta hand om dig och familjen. Mina varmaste tankar till dig.
Tack för omtanken. Beklagar din mammas död. Just personlighetsförändringen är svår att hantera. Det går inte att förhålla sig till anhöriga professionellt.
beklagar, bra att ni fick komma dit ändå, jag urnsatte min 90-åriga far i höstas, han hade alzheimer, många tankar kom upp, saker som påverkat, gett mig inspiration, trots att vi inte alltid kom överens.
Nu oroar jag mig för min 88-åriga pigga mor, hennes knä begränsar… hennes make ska opereras och hon ska på äldreboende under tiden, vi har inte träffats på några veckor.
Beklagar din förlust.
Allt försvinner inte, det blir bara annorlunda. Min pappa dog för två år sedan, idag känns han närvarande varje dag för mig.
Så tror och hoppas jag att det blir! Tack för omtanken.
Kära Linda! Så fint du har skrivit och beskrivit allas vår Bosse! Det var så tragiskt att se hur denna hemska sjukdom gör med en människa. Han finns men är ändå inte kvar! Min pappa hade ju också Alzheimers och försvann lite i taget under ganska många år. För din pappa gick det fort. Vi minns honom så som han var, en genomsnäll, glad och väldigt musikintresserad ( några av hans positiva egenskaper) god vän!
Kramar, Annika
Tack Annika! När vi landat så tror jag egentligen att detta var bra. Pappa var så väldigt frustrerad och olycklig den sista tiden när han inte fick gå till jobbet. Det var det viktigaste för honom just nu och han trodde att den dagliga verksamheten var jobbet.
Beklagar sorgen. Vad fint att du delar med dig av det ?
Tack! För mig hjälper det att sätta ord på tankarna.
Så fin text! Skickar omtanke och kärlek till hela familjen!
Tack Anna! Det blir bra även om det är tungt just nu.
Så fint du skriver om din pappa. Beklagar din förlust!
Tack!
Så fint skrivet Linda. Kramar till er alla. ❤
Tack Lotta!