Till en 70-åring

Idag fyller min kära mamma 70 år och vi firar det lugnare än hon kanske hade önskat, men firar gör vi. Som läget varit i år har vi inte träffats så mycket som vi velat och när vi träffats har det tyvärr inte alltid varit av trevliga orsaker. Idag fokuserar vi dock på det som är bra och mamma är helt klart bra.

Jag skulle aldrig bli lärare. Tanken att bli som mamma var egentligen inte så hemsk, men att umgås med ungar hela dagarna lockade verkligen inte. Jag hade (och har) inget tålamod och alldeles för mycket humör för att fixa något sådant. Ändå blev det just lärare jag blev om än för ungar modell större och i yrket är mamma faktiskt en stor förebild. Hon har lärt mig vikten av att se det positiva i alla och förstå att det kan finnas väldigt mycket inom alla. Det gäller bara att komma tillräckligt nära för att kunna skrapa på ytan.

Min mamma är sällan lagom. Ännu en sak jag ärvt från min mamma. Visst kan det vara frustrerande ibland när hon klampar på, men samtidigt rätt skönt att hon vågar. Eftersom det är min mamma går det också utmärkt att säga ifrån, vilket alla inte tål, men hon klarar det mesta. Frispråkigheten gör också att hon säger till när det behövs och vågar fråga om det som är jobbigt, något jag lärt mig uppskatta. Som tonåring var det kanske inte lika kul när mamma hade koll på allt och alla och om hon mot förmodan inte hade så fick hon det snart. Fortfarande tror hon att jag kommer ihåg varenda person som någonsin bott i Nödinge där jag växte upp, men se det är det bara mamma som gör.

Omtänksam, frispråkig, intensiv och positiv. Det är min mamma det. Finast av dem alla.