Små eldar överallt

Små eldar överallt av Celeste Ng är en bok som alla har läst och eftersom hypen varit så stor har jag väntat med att läsa. Nu när boken blivit tv-serie med Kerry Washington och Reese Witherspoon i huvudrollerna ville jag läsa innan jag tittar. Det är jag glad att jag gjorde.

Vi vet redan från början att allt kommer att gå väldigt, väldigt fel. Någon har tänt eld på familjen Richardsons hus och den första familjemedlemmarna misstänker är yngsta dottern Izzie som också är försvunnen. Runt om i huset, i alla sängar finns brännbar vätska utspridd och någon har tänt små eldar överallt.

Sedan backar historien och vi får följa med när den ensamstående mamman och fotografen Mia Warren flyttar in i en av lägenheterna i Elena Richardsons extrahus i det fina området Shaker Heights i Cleveland, Ohio. Tidigare har Mia och dottern Pearl flyttat ofta, men här planerar de att stanna och de skapar sig ett mer stabilt liv än de haft på länge. Pearl hänger en hel del hemma hos familjen Richardson och blir vän med två av barnen Moody och Lexie. Sonen Trip befinner sig mer i bakgrunden och yngsta dottern Izzie väljer att tillbringa en stor del av sin tid hos Mia. Mia arbetar med sina fotografier, men konsten ger inte tillräckligt med inkomst och hon jobbar extra på en restaurang. Det är där hon träffar den unga kvinnan Bebe som sörjer det barn hon lämnat bort. Ett barn som nu är på väg att adopteras av ett välbärgat par som också är vänner till familjen Richardson. Berättelsen om May Ling Chow, den lilla kinesiska flickan som nu blivit Mirabelle McCullough och som hennes biologiska mamma självklart vill ha tilllbaka och de tilltänkta adoptivföräldrarna inte i vill släppa hade kunnat bli en separat bok. Nu vidgas temat om föräldraskap istället till att rymma fler berättelser och det är inte dumt det heller.

Jag måste säga att jag blev oväntat förtjust i Små eldar överallt. Det är en intressant bok där relationerna mellan karaktärerna står i centrum och där hemligheterna är många. Viktiga teman är ras, klass och den perfekta ytan är central i såväl Elena Richardsons som Mia Warrens liv, men av olika anledningar. Karaktärerna är så intressanta att jag hela tiden vill veta mer och även om jag inte alltid förstår dem eller deras beslut är de alla mänskliga och lätta att relatera till. Jag tycker kanske mest om skildringarna av tonåringarnas liv och Mias dotter Pearl är min favorit. Även om trådarna är många, kanske onödigt många, är det en välskriven historia som jag har svårt att släppa.

Nu ska jag låta det gå några veckor så att boken blir lite, lite suddig i minnet och sedan ska jag sluka tv-serien. Det ser jag fram emot.