För den som känner sig lite nere och tycker att världen är lite för hemsk att leva i rekommenderar jag Någon som du av Marc Levy som borde kunna få vem som helst att le. Berättelsen om Deepak som sköter hissen i en byggnad på Fifth Avenue nummer 12 är så söt som en bok kan bli utan att ge en bitter eftersmak. Faktum är att det här kan vara den ultimata underhållningsromanen som fungerar som en mjuk, varm filt runt en stressad kropp med en lika stressad hjärna. Egentligen gillar jag inte fluff, men det är någonting i Marc Levys beskrivning av människorna i huset som får mig att kapitulera.
Deepak och hans fru Lali flydde från Indien när hennes familj tyckte att hon borde förälskat sig i och definitivt gift sig med någon annan. Hennes familj äger hotell i Bombay och pengar saknas inte, men hon får ingen del av arvet. Samma öde har drabbat hennes brorson Sanji som nu kommer till New York för att söka investerare till sin Han tänker sig några dagar på lyxhotell, men hans faster vill självklart att han bor hos henne och hennes man i östra Harlem. Ingen säger nej till Lali och Sanji bokar självklart av sitt hotellrum.
I huset med den gamla hissen som Deepak sköter bor många spännande figurer, men viktigast för honom är kanske Claire, skådespelerskan som efter en olycka sitter i rullstol och försörjer sig genom att läsa in ljudböcker. När Sanji börjar tillbringa mer tid i huset träffas de och någon slags tycke uppstår. Inte så oförutsägbart, men välskrivet och charmigt. Det räcker väldigt långt och jag läser Någon som du med stor behållning och ett leende på läpparna. Läs den du också.
Idén att skildra människor i form av invånare i ett större hus har ju använts av en del författare, ingen bättre än Georges Perec i Livet en bruksanvisning
Då måste jag läsa den! Har tänkt göra det länge, men det har inte blivit av.