Jag är lite för slarvig och lite för lat för att ens fundera över att gräva land och odla en massa. Så har det slumpat sig så att vår familj sällan rör sig så långt hemifrån och det redan innan coronapandemin bestämde åt oss att sommaren skulle tillbringas hemma. I november byggdes ett växthus som också fungerar som uterum och där finns nu fem pallkragar och ett antal krukor. Inga jätteodlingar alltså, men vi har skördat ganska många gurkor redan, tomater i massor är på gång och 
kryddor, sallad, sockerärtor och jordgubbar har vi fått en del.
I krukorna finns ett citronträd som nu bär frukt, en bougainvillea som återhämtat sig efter en första chock och börjar klättra kring väggarna och ett mindre och ett större olivträd som jag hoppas ska vilda till sig lite mer och inte se så blomsteraffärsklippta ut. Återstår att fundera ut hur de ska bäddas in för att klara vintern. Stoltast är jag nog ändå för den än så länge lilla, lilla vattenmelonen som jag hoppas ska växa sig större.
Igår gick jag på promenad och lyssnade då på Sara Bäckmo som odlar väldigt mycket mer. Hennes syn att det var enkelt att odla döljer självklart en massa arbete som jag inte hade orkat med, men jag blev ändå inspirerad att så lite vintersallat i höst och nästa år försöka mig på ett land bakom växthuset. Vi får se. Det jag lärt mig i år är att jag behöver förså tomatplantor tidigare, men att det å andra sidan behövs få för att fylla en pallkrage. Detsamma gäller gurkor och jag har också insett att minigurkor syftar på själva gurkorna, men att plantorna är galet stora. Just nu har de börjat ta över halva växthuset när de sprider sig över golvet. Så får det vara. Gurkor är gott.
