Minns ni hur annorlunda och ny Marian Keyes var när hennes första böcker kom ut? Jag älskade kombinationen av humor och svärta som gjorde t.ex. Vattenmelonen så bra. Under några år slängde jag mig över varje ny bok av Keyes och slukade dem. Sedan hade vi en ganska lång paus, men i På egen hand, senaste boken jag läste, tycker jag att hon var tillbaka i gammal god form. Nu ser jag fram emot att läsa Grown Ups som just kommit ut på svenska, men den är så dyr ännu både på engelska och på svenska att jag väntar.
Dagens nostalgiinlägg handlar om min absoluta favorit av Marian Keyes, nämligen Sushi for beginners. Som alltid med böcker som lästes för länge sedan är mina minnen rätt dimmiga, men jag minns att jag älskade den. Sedan dess har det kommit tusen likadana böcker, men då var berättelsen om Lisa som flyttar hem till Irland från London när hon drömmer om New York ganska ny. Att lämna en succékarriär långt borta och sedan försöka hålla den lyckade fasaden uppe även när det nya jobbet inte alls är speciellt glammigt är inte det lättaste.
Tre väninnor står i centrum och det är underhållning med svärta precis som det ska vara.
Minns absolut Vattenmelonen och de som följde om samma familj. Tröttnade på dem och nu är det länge sedan jag läste något av henne.
Håller med att det kändes nytt som hon skrev från början men nu finns det många liknande.
Nu känns det verkligen inte nytt, men gillade faktiskt På egen hand, som var den senaste jag läste. Bland de gamla så gillade jag, förutom Vattenmelonen, de böcker som inte handlade om familjen Walsh bäst.