Beatrice är tredje delen i Lina Bengtsdotters serie om polisen Charlie Lager och även denna gång står en försvunnen flicka i centrum. Beatrice är bara ett spädbarn och självklart orsakar hennes försvinnande ett febrilt polisarbete. Hennes mamma Frida hade som vanligt ställt ut hennes vagn på altanen för att låta sin dotter sova, men när hon skulle hämta in henne var barnvagnen med Beatrice borta. Fridas man Gustav Palmgren, som är tolv år äldre än honom, är en framgångsrik affärsman och något av en lokal kändis. Det visas sig dock snart att alla definitivt inte älskar honom.
Charlie och hennes kollegor kallas till Karlstad för att delta i sökandet och det är dags för henne att försöka kravla sig upp från den totala botten hon befunnit sig på än en gång. Hade jag inte brytt mig om Charlie skulle det känts lite segt att följa ännu en kris, men jag har hopp om att livet ska vända för henne. Ett gott tecken är att hon nästan lyckas skrämma sig själv efter några mindre bra beslut. Den nya kollegan Greger känns som ett lovande tillskott som kanske kan bidra till att Charlie Lagers liv blir lite mindre nattsvart.
Parallellt med berättelsen om Beatrice finns den om Sara. En berättelse som vi först inte vet när den utspelar sig, men som det är lätt att förstå hör ihop med huvudberättelsen. Sara bor på LVU-hemmet Rödminnet, som tidigare varit mentalsjukhus, och blir där vän med Lo Moon, en flicka som vi första anblick verkar kaxig och hård, mest av allt längtar efter sin mamma som aldrig kommer. Först känner jag mig lite skeptisk till den här bihistorien, men jag tycker om hur Bengtsdotter kopplar samman den med resten av boken på flera olika sätt.
Beatrice är bra och lättläst underhållning som med sitt relevanta innehåll också ger läsare lite att fundera kring. Teman som föräldraskap och utsatthet är centrala och frågor kring vad som egentligen kan köpas för pengar behandlas på ett bra sätt. Klart är att lycka i alla fall inte är en av de saker som pengar kan lösa åt en. Bengtsdotter har hittat sin stil och hon gör det bra, men blir det fler böcker om Charlie Lager (och det hoppas jag att det blir) måste det hända något mer så att huvudpersonen inte blir en av de många deckarkaraktärer som slutar utvecklas. Intressanta huvudpersoner kan däremot fortsätta lyfta en serie och en sådan hoppas jag att Charlie Lager fortsätter att vara. Bengsdotters böcker är nämligen perfekt underhållning och var precis vad jag behövde för att få igång en trög läsning.