Idag tog vi avsked av min mormor Siv och det blev en riktigt fin dag. Vid Kvastekulla kapell i närheten av där mina morföräldrar bodde har det byggts ett utomhuskapell som ligger vackert vid den stora kyrkogården och en liten damm. En riktigt fin miljö och ett bra sätt att garantera smittsäkerhet i dessa dagar. Det kändes extra viktigt eftersom min morfar självklart ville vara med, liksom några äldre släktingar och nära vänner som också börjar bli till åren.
När vi planerade begravning tänkte vi på vad mormor skulle ha velat och enades om ljus klädsel och förutom psalmerna, musik som kanske inte är så begravningstypisk, men som hon tyckte mycket om. What a wonderful world fick Louis Armstrong sjunga själv och jag kunde nästan höra mormors röst som sjöng med. Extra glada blev vi när den fantastiske kantorn visade sig vara en jazzpianist av rang och som avslutning både spelade och sjöng mormors favorit Fly me to the moon. Vi hade bara beställt musik, utan sång och jag ska erkänna att jag var rädd att låten skulle spelas stelt efter noter. Istället fick vi något helt annat och morfar var så nöjd.
En fint farväl är viktigt och det fick vi verkligen idag.
Ja Linda det blev så bra. Det var en trött och nöjd morfar som vi lämnade på Grenvägen, Precis som på pappas begravning gick man därifrån med ett leende på läpparna, vilken kantor!! Nu har du en lite sliten mor också som åkte direkt till landet och väl där direkt till Yxsjön och njöt av ett underbart bad! What a wonderful world!!