Idag säger vi farväl till Kulturkollo, ett gemensamt beslut vi tog för några veckor sedan. Vi valde att avsluta på vår sexårsdag och trots att det är väldigt sorgligt känns det också bra att avsluta på riktigt och att göra det tillsammans. Gemensamma och egna inlägg fyller dagen och mitt publicerades just.
Vad tänker jag då på när jag tänker på Kulturkollo? Jag tänker på gemenskap och det är ett avgörande skäl för att faktiskt sluta när vi är på topp, istället för att riskera att vi drar åt helt olika håll och kanske förlorar varandra på vägen. Jag tänker på utmaningar, som utmaningarna i att följa den modell vi valt med temaveckor som ibland utmanade mig rejält. Roligt, givande, men också krävande. Sedan tänker jag på Bokmässan där Kulturkollo under några år hade uppdraget att ordna mingel och annat roligt i bokbloggarrummet. När jag tänker på de möjligheter och upplevelser som min två bloggar gett mig blir jag faktiskt både rörd och stolt. Jag tänker på alla författare jag mött, alla förlag som gjort det möjligt, men också på alla vänner som jag träffat genom bloggandet. I sommar har vi hängt i digitala sammanhang och det har varit fint att ses, trots att det hade varit ännu trevligare att ses på till exempel Bokmässan.
Jag tror inte att bokbloggen är död och vet att den här inte är det, men tiden med Kulturkollo är slut och det känns verkligen som slutet på en era.