När verkligheten överträffar dikten

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby är en dokumentär bok som baseras på tusentals dokument och hundratals intervjuer om och med en familj vars medlemmar styr delar av Göteborg. I boken kallas de Al Asim, men de heter något annat i verkligheten och för många är namnet definitivt bekant. Anledningen till att såväl efternamn som förnamn är fingerade är att familjen avböjt att medverka. Även brottsoffer har fått fingerade namn och kaféägaren Maria är en fiktiv person som får representera de många utpressade företagare som författare hittat, men som inte vågar uttala sig om vad som egentligen hänt dem. Jag förstår strategin, men just delarna om Maria gör att boken känns mindre trovärdig.

Familjen Al Asim bestod, enligt Ulf Merlander polischef i Göteborg,  2017 av ungefär 120 individer. Ungefär hälften av dem är över 15 år, ett 40-tal är män och 30 av dem förekommer i polisens brottsregister. De flesta av familjemedlemmarna  bor i och kring Angered och det är också där dessa områden de kontrollerar. Ledaren heter Salim Abu Nizar Al Asim och är imam. Egentligen heter han Hashem Ali Khan och i sitt vassa reportage i Aftonbladet använder Johanna Bäckström Lerneby hans riktiga namn. Där finns även familjens advokat Edip Samuelsson med och han framstår verkligen som en skum typ. Hans agerande får mig att tänka på advokaten Saul Goodman i Breaking Bad och Better call Saul, som hittat en nisch som kanske inte är helt vit.

Johanna Bäckström Lerneby har följt familjen sedan 2006 och skrivit en rad reportage om dem. En av de första hon träffar är sonen Tareq, som spelar pingis på Mixgården, Hammarkullens fritidsgård, när Bäckström Lerneby gör ett reportage för Göteborgs-Posten där hon följer ungdomspolisens arbete i Göteborgs nordöstra förorter. Det dröjer inte många månader innan hans namn dyker upp igen i samband med ett brutalt knivöverfall i anslutning till en stor fest i Gårdsstensskolans matsal våren 2007.

Att berättelsen om familjen Al Asim samlats i en bok är bra och det är svårt att förstå hur de maffiametoder de använder inte kan stoppas. Det mest fascinerande är hur familjemedlemmarna med Hashem Ali Khan i spetsen ser på sig själva. Det är också svårt att få ihop det faktum att Hashem Ali Khan är imam och samtidigt ledare för en familj som inte sällan ser våld som en lösning på diverse problem. Jag imponeras dock av myndigheternas arbete och bokens hjälte är utan tvekan Ulf Merlander. Hans syn på polisarbete och hur han som chef inte tvekar att göra grovjobbet så att hans underordnade ska slippa känns ovanligt.

Bäckström Lerneby är en skicklig journalist och hennes bok är viktig, men tyvärr håller den inte rent litterärt. Istället för en spännande och välskriven reportagebok blir det här en ganska rörig sammanställning av tidigare texter och delar som känns som rena anteckningar. Samtidigt är innehållet så fascinerande och det är så många pusselbitar som faller på plats att jag inte kan sluta läsa. Kanske är det extra spännande att läsa för mig som född och uppvuxen i och strax utanför Göteborg. Den buss jag tar hemifrån om jag ska till Göteborg stannar i Hjällbo, som är en av förorterna och jag har många kollegor som tidigare arbetat i Angered och Hammarkullen. En viktig bok alltså, som kanske hade behövt lite mer redaktionell kärlek för att bli än bättre. Nu talar innehållet för sig själv, men formen gör berättelsen mer rörig än den hade behövt vara. Att Johanna Bäckström Lerneby är en skicklig journalist råder det däremot ingen tvekan om.