Det står klart efter bara några sidor att Peter Englund är i en klass för sig. Söndagsvägen: Berättelsen om ett mord är nämligen inte bara det, utan också berättelsen om Sverige i mitten av 60-talet och dessutom skriven med ett språk som sällan skådas i sakprosaklassen. Jag ska villigt erkänna att true crime inte riktigt är min grej och hade författaren varit en annan än just Englund skulle jag förmodligen aldrig läst boken om mordet på Kickan i Hökarängen. Det hjälpte också till att flera av de bloggare jag följer har hyllat.
Söndagsvägen: Berättelsen om ett mord handlar om en av de största och mest komplicerade mordutredningar i svensk historia. Året är 1965 och den 18-åriga Kickan Granell hittas död i sina föräldrars sovrum i radhuset på Söndagsvägen i Hökarängen. Det avfärdas det först som ett självmord, men senare står det klart att den unga kvinnan blivit mördad. Kommissarie G W Larsson, som sägs ha inspirerat makarna Sjöwall Wahlöö när de skapade sin kommisarie Beck, leder utredningen och han är en intressant bekantskap. Blinkningarna till de klassiska pusseldeckarna är många, men det Peter Englund skrivit är inte fiktion, utan berättelsen om ett verkligt mordfall. Jag fastnar för hur Englund beskriver verkligheten, men samtidigt bidrar med egna funderingar, som när han jämför mördaren med den moderna tidens incels och funderar över hur han agerat idag.
Om jag på något sätt ska vara kritisk så hade jag önskat ett mer komplext porträtt av offret Kickan, men det hade kanske mest blivit spekulationer. Nu tolkar Englund istället dokument som ingår i utredningen och då är troligen offrets liv inte lika mycket i fokus, som polisernas arbete och jakten på mördaren. Sammantaget är Söndagsvägen: Berättelsen om ett mord en välskriven och mycket läsvärd bok om ett brott som begås i ett Sverige som befinner sig mitt i ett uppvaknande. Våldet kommer nära när media skriver om mord och våldtäkt, men samtidigt är det en tid präglat av nya möjligheter och av hopp. Kickan Granell fick inte gå den där sekreterarutbildningen hon drömde om och inte heller gifta sig med sin fästman. Istället blev hon huvudpersonen i en gigantisk mordutredning som verkar blivit bortglömd till nu, då Peter Englund lyft hennes öde igen.
Hm jag har tvekat inför denna bok men din recension kanske får mig att ändra mig.
Läser just nu Topekaskolan och kommer inte in i den riktigt….synd men det kanske ändrar sig framöver. Gillar Lerner.
Var tvungen att erkänna min okunnighet och googla Lerner och det låter verkligen som en bra bok! Hoppas den tar sig.
Pingback: Vilka nomineras till Augustpriset 2020 – enligt O