Vilken fantastiskt fin bok Min syster är ett spöke och andra dikter av Lena Sjöberg är. Dikter på rim om olika teman, inte sällan allvarliga sådana, illustrerade på ett stämningsfullt sätt. Om jag inte bestämt mig för att fokusera på lyrik i september och fått frågan på Twitter om dikter för yngre barn, hade jag kanske missat den här pärlan.
Sjöbergs dikter är på ytan ganska enkla, men inte förenklade för målgruppen. Språket är klart och tydligt. Rytmen och rimmen ger en poetisk känsla, utan att bli krystad. Jag som brukar hävda att jag inte uppskattar dikter på rim blir riktigt imponerad.
Samlingen inleds med dikten ”Du och jag” som handlar om en ojämlik vänskap där en talar och en lyssnar. Den som passivt får ta del av vännens pladder börjar inse att hen är trött på den så kallade vännen. Något som jag tror att många kan känna igen. Föräldrar som inte finns tillgängliga är ett tema som återkommer i flera dikter. I ”Frukost” är det rätt oskyldigt med en mamma som gömmer sig bakom tidningen, medan föräldrarna i ”I hallen utanför” gömmer sig i sovrummet och deras arga röster hörs även utanför och så pappan i ”Fråga inte” som gjort något hemskt som diktjaget helst inte vill prata om. I ”Den blomstertid nu kommer” vet vi inte om det är föräldrarna som är problemet, men vi anar och klart är att diktjaget verkligen inte ser fram emot att ha sommarlov och tvingas vara hemma. En viktig dikt som jag hoppas att få känner igen sig i, men tyvärr tror att många gör. Det må vara sommar, men i diktjaget är det höst och hemma är det istid.
Här inne råder istid.
Den ska vara länge än.
– i väntan på att skolan
ska börja igen.
Pappan i ”Håll mig nära” finns dock där för sitt barn, men trots att han betyder trygghet är det svårt att känna sig trygg på väg från hemlandet till ett annat, förhoppningsvis tryggare. En gummibåt är säkert tryggare med en pappa vid sin sida, men trygg blir det aldrig.
Regntung himmel, gummibåten,
Havet är så stort och kallt.
Under filten kommer gråten.
Vind och vågor överallt.
”Mormors lägenhet” är en favorit och den tillhör de texter som jag tror att även äldre elever kan uppskatta. Barnbarnet har nyckeln till sin döda mormors lägenhet och där ser det precis ut som det gjorde när hon fanns. Morgonrocken luktar till och med av henne fortfarande. Jag som just mist min mormor blir berörd och faktiskt lite tårögd av den här dikten. ”Farmors utdragssoffa” handlar istället om hur tryggt det är att ligga i farmors närhet och somna till ljudet av hennes symaskin. En så väldigt fin beskrivning av den viktiga tryggheten som äldre släktingar kan ge.
Känslosamma ”Här hos mig” illustreras av ett barn med en kyckling i handen, men den som sover och som diktjaget stryker ett finger över kan egentligen vara såväl djur som människa. Jag tänker på när barnen var små och jag försiktigt rörde vid dem när de sov. En dikt som går att läsa på många olika sätt, precis som en bra dikt ska vara. Fina ”Handen på min panna” handlar istället (i min tolkning) om barnet som vill vara liten igen och få en trygg famn att vila i. Den påminner också om Harriet Löwenhjelms ”Tag mig — Håll mig — Smek mig sakta” och hade kunnat tolkas som en kärleksdikt.
Barnet som inte vet vem hon ska vara berättar i dikten ”Hon” om de olika delarna som finns inom henne:
Hon som sa det där var inte jag.
Jo, jag vet att vi är lika.
Men hon är natt och jag är dag,
och aldrig att jag skulle skrika
och slå i dörrar och leva om
och brusa upp för minsta lilla […]
Man behöver inte vara barn för att känna igen sig i hur det kan bli när ilskan och frustrationen tar över. Även en 46-åring kan relatera.
Kärlek är temat i dikten som heter precis så. Också den en ”allåldersdikt” som kan passa många. Den där pirriga värmen och stöten som går genom kroppen när man råkar snudda vid den du är förälskad i går att känna igen oavsett ålder.Andra ”allålersdikter” är den avslutande ”Nyårsdikt” som jag tycker mycket om.
Om jag jobbade på mellanstadiet hade Min syster är ett spöke och andra dikter varit en självklar del av min undervisning. Vissa av dikterna kan passa får både yngre och äldre. Illustrationerna är dessutom ganska åldersneutrala, vilket gör att det går fint att ta in några av texterna även på högstadiet. När eleverna når gymnasiet brukar de inte vara lika känsliga, så där hade jag mycket väl kunnat använda såväl text som bild. I alla fall i år 2 och 3 när de insett att det inte är fel att läsa sådant som kan ses som barnsligt, speciellt inte när texten är universell.