I december blir Svenska Akademien fulltaligt om inget oförutsett händer och det för första gången sedan slutet av 80-talet. Idag presenterades nämligen två nya ledamöter som formellt ta sitt inträde i samband med högtidssammankomsten den 20 december.
Det blev inte som jag tippade att valen skulle spegla föregångarna. Istället för en poet och en sinolog blev det istället en fackboksförfattare och journalist, samt en författare och kritiker med fokus på centraleuropeisk litteratur. Ingrid Carlberg har bland annat skrivit biografier om Alfred Nobel och Raoul Wallenberg, men är kanske främst journalist. Det är dock hennes sakprosainriktning som Mats Malm nämner när han talar om valet och säger att det är något som saknats i akademien. Det kan jag absolut köpa. Poeter finns det dessutom flera bland de aderton.
Med Göran Malmqvist försvann dock en del av den mer internationella kunskapen och dessutom en viktig språkresurs. Jag hade önskat mig en litteraturvetare, författare eller översättare som hade kunnat ha något världsspråk som kinesiska eller varför inte arabiska i sin repertoar. Istället blev det Steve Sem-Sandberg vars fokus ligger på centraleuropisk litteratur och som för mig framstår som ännu en i Engdahl-falangen med sitt försvarande av Handke förra året. Finns det inte tillräckligt många gubbar och för mycket fokus på europeisk litteratur redan i Svenska Akademien?
Man ha nog främst velat ha nya ledamöter som har skinn på näsan och som vågar stå upp för sin åsikt gentemot gaphalsar inom akademin som annars kört över de svagare ledamöter, som nu avgått!
Kan inte låta bli att känna att Sem-Sandberg snarare står på ”gaphalsarnas” sida, men det behöver ju inte vara därför han med passion försvarade valet av Handke. Björn Werner på GP tänkte samma tanke i dagens tidning. https://www.gp.se/kultur/kultur/ska-det-l%C3%B6na-sig-att-vara-akademien-till-lags-1.35480940
hoppsan! här har vi helt olika åsikter om Steve Sem Sandberg. har inte uppfattat honom som någon Horace – anhängare, men jag känner ju å andra sidan till väldigt lite om vad som rör sig i den stora, väldiga huvudstaden och akademikretsarna. jag har träffat SSS vid ett par olika tillfällen och jag tror nog att han klarar av att ha en egen mening och att han inte är rädd att framföra den även om den inte är pk. och – framför allt – han är en fantastisk författare. ska läsa Wiman också
Werner, förstås! men inte behöver SSS vara Horace – anhängare för att han försvarade Handke? han kanske helt enkelt tyckte så. Horace eller inte
Hoppas på det! Oavsett så har han de meriter som krävs, även om det hade varit roligt med någon med annat fokus än Europa.
Pingback: Sammanställning av oktobers prisfokus – enligt O