Allt vi har gemensamt

Jag är en människa med fördomar och en fördom jag har är att människor som röstar på Trump i USA och SD i Sverige eller för den delen alla som bygger sin politik på att förenkla verkligheten och skylla allt de kan på invandrare, inte har alla hästar hemma. Någonstans förstår jag hur de tänker, men jag tror inte att de tänkt till. I alla fall är jag helt säker på att deras bild av verkligheten och det ideala samhället inte är samma som min.

Snart är det val i USA och jag tror tyvärr att Trump får fyra år till. Kanske har jag tappat hoppet om mänskligheten, men efter att ha läst Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling har jag insett att människor röstar på Trump av samma anledning som många röstar på vitt skilda partier och ledare. De tror att han ska skapa det bästa samhället just för den egna familjen och han står för det bästa alternativet, då en röst på Biden hade betytt en inskränkning av det egna livet, till exempel genom strängare vapenlagar. Valsystemet gör att den presidentkandidat som får flest röster inte per automatik vinner och inte sedan 1992 har en republikansk president bara vunnit en majoritet av rösterna en enda gång. Torén Björling citerar också den konservative författaren David Frum som i sin bok Trumpocracy skriver om Trumps strategier och konstaterar att ”om de konservativa blir övertygade om att de inte kan vinna på demokratisk väg, kommer de inte att överge konservatismen. De kommer att förkasta demokratin.” Utifrån detta citat kan vi förstå mycket av det som händer i USA just nu.

Men berättelsen Torén Björling delar med oss börjar inte i årets val. Istället inleds den när författaren var tonåring och reste till Australien som utbytesstudent. Livet där var inte alls likt den dröm hon hade, men hon fick i alla fall en vän i Sherry, en utbytesstudent från USA. De håller kontakten och när Sanna Torén Björling många år senare flyttar till USA med sin familj börjar de umgås. Torén Björling får då tillåtelsen att skriva om deras vänskap som en del av en bok som dels undersöker varför Trump får så många röster, men också den politiska splittring som finns i dagens USA.

Så här skriver Torén Björling på s.64:

Skillnaderna mellan folk och folk har blivit större nu. Frågor där uppfattningarna alltid har varit delade — som abort och skjutvapen —  har blivit laddade symboler. […] Två etiskt laddade politiska frågor som seglat upp som symboler för grundläggande värderingar har blivit allt viktigare för allt fler. […] Många har släkt och vänner de knappt kan kommunicera med längre, de märker en förändring på arbetsplatser.

Och vidare på s.95:

Många kan inte längre prata otvunget med sina vänner, grannar, sin släkt och de måste välja sina samtalsämnen och sina ord. En del väljer att stanna hemma istället, eller lämnar familjesammankonsterna snabbare än de tänkt.

Politik delar familjer och Torén Björling låter oss få lära känna människor vars liv helt förändrats på grund av politik. Mest får vi läsa om bröderna Freddy och Timmy som nästan tappat kontakter på grund av att deras politiska åsikter skiljer sig så mycket åt. Timmy är republikan och Freddy är istället övertygad demokrat och dessutom ateist, något som Timmy har svårt att acceptera eftersom han misstror ateister. Timmys fru Tracey är djupt religiös och mycket konservativ. Även om Trump inte var hennes förstahandsval är det självklart att rösta på honom. Varken hon eller maken litar på politikerna i Washington, men demokraterna är värst. Jag kan tycka att det är märkligt att de inte ser Trump som korrupt, men svaret kanske finns i det faktum att han inte är någon ”vanlig” politiker, vilket mycket väl kan vara till hans fördel. Att han skulle ha kontakter med Ryssland är något de inte tror på och skulle det visa sig vara sant är det ingen fara. Just den stora förändringen i synen på Ryssland bland republikaner är något Torén Björling lyfter fram och den gör att jag förstår amerikansk politik i allmänhet och Trumps framgångar i synnerhet ännu mindre. Tracey argumenterar också för att svarta borde rösta på Trump då det var republikanerna som släppte slavarna fria efter inbördeskriget och just de historiska tillbakablickarna som Torén Björling gör för att förklara samtiden är riktigt intressanta och inte minst lärorika.

Allt vi har gemensamt är en välskriven, viktig och mycket aktuell bok som fick mig att tänka till och lite mer förstå hur polariseringen i samhället faktiskt påverkar oss alla. Det blir tydligt att USA består av 50 väldigt olika stater och att polariseringen mellan de två stora partierna också gör att staterna får helt olika politiska sammansättning. Torén Björling skriver om hur ”partitillhörigheten nu [är] den tydliga skiljelinjen mellan människor”. Det är inte som förr när partiernas åsikter i olika frågor inte sällan överlappade varandra. Istället tycker de olika om allt. Det betyder att den som är republikan inte kan tänka sig att byta parti oavsett hur de båda partiledarna är. Trump må framstå som en president man inte vill ha, men att välja en demokrat i hans ställe är en omöjlighet. De demokratiska väljarna dominerar längs kusterna och i de stora städerna, medan de inre och mer glesbefolkade områdena, som Montana där Sherry bor, domineras av republikaner. Polariseringen har gått så långt att många väljer att flytta till en stat där det parti de tillhör dominerar, vilket självklart leder till ännu mer polarisering. Det är tydligt att Sherry inte kan identifiera sig med Washington DC och de som bor där. Vi får följa med på hennes första besök i huvudstaden, då hon hälsar på Sanna Torén Björling.

Med Allt vi har gemensamt i bakhuvudet har jag fått en större förståelse för den polarisering som skapats i UA och som nu spiller över på vårt samhälle. Jag accepterar den inte och jag tycker inte om den, men jag förstår den. Torén Björling skriver om meddelanden på sociala medier likt det Tracey lägger ut på Instagram att ”den som inte stödjer president Trump inte göre sig besvär att följa henne”, vilket självklart provocerar svågern Freddy. Liknande meddelanden kan ses här också. Frågan är hur vi vänder skutan och får en politisk debatt värd namnet. Torén Björling har inga svar, utan lyfter det faktum att många i USA talar om ”ett modernt, kallt inbördeskrig”.