I två tidigare böcker har vi fått följa Sally som ärver ett hus som hennes dotter hade hoppats att få. Det som börjar med slutet av en konflikt blir också början på ett helt nytt förhållande mellan mor och dotter, där mormor Vanja också blir en del. Just relationerna mellan tre generationers kvinnor har varit den stora behållningen och så blir det också i den tredje och avslutande delen Vägen till Äppelriket.
Huset som Sally ärver görs om till Pensionat Pomona och hon klarar sig ganska bra. Även dottern Josefin verkar ha hittat ett liv hon trivs med och gården hon driver med sin man Harald går bättre än tidigare. De har dessutom öppnat en vintagebutik i ladan och hoppas på extrainkomster. Grannarna Cilla och Lorentz verkar dessutom vilja hjälpa dem och till en början är Josefin väldigt glad över att ha lärt känna dem. Snart blir det dock tydligt att grannarna inte alls är så snälla och fina som de verkar och planen är att komma nära Sally och försöka få henne att stänga pensionatet. Det börjar med att de kräver gratis boende för sina vänner och när det inte sker spärrar de vägen från pensionat till havet. Hoten eskalerar och grannsämjan är ett minne blott.
Mormor Vanja då? Jo, hon har en utställning i Köpenhamn och en ny, yngre publik. En gammal bekant dyker upp och hennes liv förändras. Lite står hon i bakgrunden i denna den tredje boken, men å andra sidan stod hon väldigt i centrum i den förra. De flesta lösa trådar knyts ihop på ett bra och rimligt sätt. När det gäller Sally och Josefin känns det dock som att det finns trådar kvar att dra i, men samtidigt hoppas jag faktiskt att Anna Fredriksson stannar här. Visst går det att skriva om karaktärer i många böcker, men en trilogi är faktiskt alldeles lagom. För er som inte läst något om Pensionat Pomona ännu väntar trevlig läsning och jag tror faktiskt att den gör sig bäst om delarna läses i snabb följd.