Edith och Julian

Den irländska författaren Naoise Dolan debuterar med boken Edith och Julian som utspelar sig i Hongkong. Vi får följa huvudpersonen Ava, en riktigt vilsen ung kvinna som skyr starka känslor och inte har någon riktning i sitt liv. I Hongkong arbetar hon som engelsklärare, men det är ett jobb hon inte direkt tycker om. Att hon ens är där och inte på Irland verkar mest vara ett icke-val. Att inte vara hemma och att på pappret göra något spännande verkar räcka gott. Vad ett lycklig liv skulle vara verkar hon inte ens ha funderat över. Hon har ett liv och det får duga. Låt vara att varken jobb eller boende är bra eller att hon ens känner någon glädje i vardagen. Ett liv är det icke desto mindre.

När Ava träffar Julian får livet i alla fall något slags sammanhang. Han är framgångsrik affärsman och lever i överflöd. De inleder ett förhållande som de båda är på det klara med inte handlar om kärlek och få på så sätt i alla fall sällskap i sin ensamhet. Ava flyttar in i ett rum i Julians stora lägenhet och bor där gratis. Kanske är de tillsamman, kanske inte. De tillbringar mycket tid tillsammans, har sex ibland och tycker inte illa om varandra. När Julian är borta på sina långa affärsresor bor Ava i lägenheten ensam. Det är inget hem, men en trygg plats. För henne räcker det. En ovanlig vänskap växer också fram mellan Ava och Julians pappa, som hon fortsätter besöka även under de perioder som Julian är bortrest.

Så träffar Ava den vackra Edith och blir förälskad på riktigt. Edith ifrågasätter hennes förhållande med Julian och antyder att Ava blir utnyttjad. Så vill Ava inte se det. Hon behövde trygghet och Julian erbjöd henne det. Tillsammans är de helt enkelt mindre ensamma. Frågan är hur en förälskelse passar in i Avas liv och hur hon ska våga omfamna de starka känslor som översköljer henne. Kontroll är viktigt och tillsammans med Edith har hon inte kontroll. Hon vill inte heller svika Julian. Hon har inte råd att svika Julian.

Jag tycker väldigt mycket om Edith och Julian. Kanske för att Ava är en så komplex huvudperson, som är svår att tycka om men trots det lätt att ta till sitt hjärta. Jag berörs av hennes osäkerhet, en osäkerhet som hon försöker dölja genom ett kaxigt yttre. Att läsa om henne är roligt och uppfriskande, samtidigt som jag egentligen bara vill skaka om henne och berätta att det riktiga livet inte kan undvikas hur länge som helst. Det vore lätt att döma henne utifrån de ibland märkliga beslut hon tar gällande sitt liv. Beslut som inte är helt moraliska, kanske inte ens bekväma och faktiskt inte heller alltid de lättaste. Det handlar om beroende, men också om vänskap och kärlek i en intressant kombination. Jag tycker väldigt mycket om Dolans språk och hennes sätt att bygga upp karaktärer. Förhoppningsvis är det här den första av många bra och läsvärda böcker.