Kanske är Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba årets viktigaste bok. Berättelsen om vår mörka historia borde kunnas av var och en av oss, men så tror jag inte att det är. Jag vet att jag själv haft väldigt begränsade kunskaper om hur samerna behandlats och då ser jag mig ändå som hyfsat påläst. Riktigt hur statens förtryck av samer såg ut på 1920-talet och framåt hade jag däremot inte koll på och jag visste inte alls Norges roll i de tvångsförflyttningar som genomfördes.
Klart är att samerna var oönskade i det relativt nyss självständiga Norge. Landet skulle tillhöra norrmännen och samerna hade inget där att göra. Det var därför Sverige och Norge år 1919 tecknade ett avtal som begränsade antalet renar som fick vandra över gränsen, vilket självklart också begränsade rörelsefriheten för deras ägare. Labba berättar om hur samerna drevs bort från sina betesmarker och hur de fick lämna de kåtor de byggt upp. De jojkade till marken, bergen och växterna, men saknaden gick aldrig över. Genom ett antal berättelser och minnesskildringar berättar Labba om ett folk som inte får lov att leva där de vill och om de konflikter som skapas när de tvångsförflyttas till områden som tidigare inte varit deras och där de inte är välkomna. När människorna flyttas accepterar de till slut sin nya hemort, men renarna längtar efter sina gamla marker och många återvänder dit, vilket får både känslomässiga och ekonomiska följder för deras ägare.
Det är hög tid att vi får ta del av också de mörkaste delarna av vår historia. Hur vår urbefolkning, de som kom till vårt land långt före oss, har marginaliserats och förflyttats mot sin vilja. Hur de blivit nedvärderade, avklädda, mätta och undersökta. Hur de setts som mindre värda, hur de berövats sin kultur och sitt land. Elin Anna Labba berättar om viktiga människoöden som drabbar mig hårt. Om barn som lämnas eller dör, om renar som vänder tillbaka och om ett land som är för evigt förlorat. Hon tar mig i handen och leder mig via myndighetsbeslut och människoöden. Genom en del av vår historia som påverkat många, men inte människor som varit tillräckligt viktiga för att få höras. Mitt hjärta brister när jag får ta del av berättelser som vi alla borde ha fått höra om och om igen.
Igår tilldelades Elin Anna Labba Augustpriset för Årets svenska fackbok för Herrarna satte oss hit och det var verkligen välförtjänt.
Tack för att du skriver så fint om Elins bok. Det var ett välförtjänt pris, en bok om en verklighet som legat dold för de flesta av oss.
Tack också för alla dina njutbara texter i din spalt!
Ros-Mari
Jag blev verkligen berörd! Tack för dina fina ord. Hoppas du har det bra trots de hemska tiderna.