På söndagar turas de norska bokbloggarna Mari på Flukten fra virkeligheten och Astid Therese på Betraktninger
att presentera utmaningen En smakebit på søndag där bloggare uppmanas att dela ett citat ur den bok de läser just nu. Idag är det den förstnämnda som ansvarar för att samla ihop smakbitarna. Egentligen är det lite fusk det här, för jag läste faktiskt ut Natten av Elie Wiesel för några dagar sedan, men jag vill ändå bjuda på en smakbit ut denna viktiga bok. Elie Wiesel var elva år när andra världskriget bröt ut och bodde i Transylvanien. Inledningsvis fortsatte livet nästan som vanligt, men snart flyttades Elies familj till ett ghetto och därefter fördes de till Auschwitz. Vi får följa Elie och hans pappa i en bok om förintelsen som berörde mig mycket. Natten är första delen i en trilogi.
Jag har läst Natten tillsammans med mina elever och en uppgift har varit att välja ut citat ur texten och diskutera dem. Även jag har valt ut några citat och det är ett av dem jag vill dela med er idag. Det återfinns på s.54.
På eftermiddagen fick vi ställa oss i led. Tre äldre fångar bar fram ett bord och medicinska instrument. Var och en fick vika upp vänsterarmen och gå fram till bordet. Där tatuerades vi med ett nummer på armen av de tre veteranfångarna. Jag blev A-7713. Hädanefter hade jag inget namn.
Det är främst två saker jag reagerar på. Det att det är andra fångar som tvingas tatuera nyare fångar. Jag undrar hur de känner. Om de ens har någon energi kvar att känna. Det är tydligt vid flera tillfällen att fokus på att överleva gör att lojaliteten mellan fångarna försvinner när det egna livet hotas. Egentligen är det ganska naturligt.
En annan sak är hur fångarna blir ett nummer istället för ett namn och att det säkert är lättare att se dem som annat än människor om de istället blir nummer. Visst handlar det säkert om att det är lättare att ha kontroll med hjälp av nummer än namn, men kanske blir det också lättare att hålla distans. Vad tror ni?
förr i tiden var patienterna på ett sjukhus där jag praktiserade bara ett rumsnummer och ett sängnummer. inte trevligt alls. ett sätt att avhumanisera
Det blir verkligen inte människor det handlar om längre.
Den här boken står på läslistan. Nummer ger distans, kyla och avhumaniserar som Mrs Calloway skriver. Tack för smakbiten!
Jag rekommenderar det. Han har en fin blick för detaljer och boken berör.
Natten ser jeg står på leselisten min. Det er viktige bøker og jeg burde virkelig lese dem.
Ha en riktig fin adventssøndag!
Detsamma! Jag rekommenderar boken och tycker att den är väldigt välskriven och tänkvärd.
Den läste jag i början av året och den gjorde starkt intryck!
Tror som du att ett nummer gör det lättare att avhumanisera personerna, inte se dem som människor längre.
Den var väldigt gripande i sin skenbara enkelhet.
varit nyfiken på denna, tack för smakbiten.
Den har jag hört en hel del om. Är lite nyfiken på den faktiskt.
Jag tyckte att den tillförde något nytt, trots att jag läst många berättelser från förintelsen. Hans lågmälda sätt att beskriva det hemska ger en fin effekt.
Så bra att du läser den tillsammans med eleverna. Elever här i Fredriksberg har varit på resa till Auschwitz och därmed också bekantat sig med historien. Så viktigt att den unga generationen får reda på vad som hänt och varför så det aldrig kan hända igen. Tack för smakbit
Det är en del av projekt som startats av Raoul Wallenbergs Academy där böcker skickas från skola till skola och fylls av elevernas frågor. Ett fint och bra initiativ. Tyvärr blev det distansstudier mitt i allt, så det har inte blivit lika bra som jag hade önskat, men jag får fylla på senare i vår, då jag har samma klass i historia.
Tack för smakbiten! Jag har läst boken och blev mycket berörd.
Jge hadde en Eli Wiesel periode som ung. Han skrev så godt om det som er vondt. Mye om hvordan jødene ble behandlet som ikke- mennesker.
Kanskje på tide å lese noe av han igjen. Det er jo fortsatt mennesker som behandler andre mennesker dårligh
Han verkar ha skrivit hur mycket som helst. Vilka anbefaller du?
Blev också väldigt berörd. Det är en fin bok.
Han skrev to til i samme serie som Natten. Jeg tror de heter Morgengry og Dagen.
Min favoritt er Lykkens by.
Jeg har også lest to biografier om han som var gode. Husker ikke navnene. Beklager.
Det er viktig å huske på at Wiesel ikke er en helgen. Han ville blant annet ikke inkludere sigøynere. Det var kun jødens sak han mente var verdt å kjempe for.
Men igjen: Han skrev godt om det som er vondt.
Alldeles säkert handlar det om avhumanisering. Nazisterna var experter på det. Jag minns en propagandafilm, som jag såg på någon kurs. Man fick se en massa råttor och sedan fick man veta att det bästa att göra för att bli av med dem är att gasa ihjäl dem. Sedan fick man se en massa judar…
Propaganda är effektivt! Det som skrämmer mig i dagens samhälle är att sanning har blivit något relativt och då är många mer mottagliga för just propaganda.
Medlemmar av Waffen-SS tatuerades med blodgrupp (Blutgruppentätowierung) på armen. För övrigt finns det en rörelse bland överlevande från koncentrationslägren att överföra sina koncentrationslägerstatueringar till kommande generationer.
https://www.dw.com/en/passing-on-holocaust-tattoos/a-16397305
Tack för intressant inlägg!
Pingback: Natten av Elie Wiesel – enligt O