I tredje boken om Cilla Storm får vi följa med på julfirande i Idre, där Cillas vänner Zacke och Jonathan har köpt en stuga. En stuga som jämfört med grannhuset är väldigt modest. Bredvid dem bor det musikaliska underbarnet Fredrik Niemi, som slog igenom i en tv-sänd talangjakt några år tidigare. Vi läser får lära känna honom mer än Cilla och hennes vänner får. De blir dock (självklart) inblandade i ett dödsfall som har kopplingar till huset.
Kalla, vita vinternätter är något så ovanligt som en julbok om relationer kryddat med ett mord. En osannolik kombination som Christoffer Holst förfinat under tre böcker. De har alla varit bra, men frågan är om inte Kalla, vita vinternätter är seriens bästa så här långt. Jag tycker mer och mer om Cilla Storm och hennes vänskap med den pensionerade polisen Rosie är fin att följa. De är ett omaka par på ytan, men har mycket gemensamt. Även Zacke och Jonathan är lätta att tycka om och det är faktiskt riktigt skönt att få fira jul med dem.
Berättelsen om Fredrik Niemi och hans familj är dessutom lätt att engagera sig i. En stackars, rik pojke som suktar efter att få vara viktigast i någon annans liv än sin mammas. Visst är han känd för sin musik, men hans rullstol begränsar honom och livet han lever är väldigt isolerat och ganska tråkigt. När hans mamma anställer en assistent åt honom som kan ta hand om sonen när hon och hennes behöver ägna sig åt sitt jobb, tänds ett litet hopp om att kanske få vara en del av någon slags gemenskap.
Kall, vita vinternätter är inte bara en julbok, men innehåller allt en julbok ska innehålla och lite till. Vi får romans och mysigt firande, men också en dysfunktionell familj med putsad fasad och ond bråd död. Christoffer Holst ger läsaren exakt det som förväntas och mer än så. Det här är en bok som förtjänar många läsare och jag hoppas och tror att vi får återse gänget igen. Kanske är det skön, grön vår nästa gång vi ses?!