Natten av Elie Wiesel

Under de sista veckorna av höstterminen läste mina treor Natten av Elie Wiesel. En bok som förra året gavs ut på nytt av Bookmark Förlag och som varit en del av ett projekt tillsammans med Raoul Wallenberg Academy där böcker skickats från skola till skola och nu blev det äntligen vår tur. Tyvärr blev det kanske inte riktigt som jag tänkt mig rent undervisningsmässigt, då eleverna befann sig på distans under hela projektet, men boken är läsvärd och landade väl hos eleverna.

Elie Wiesel var 11 år när andra världskriget bröt ut och bodde då i Transsylvanien i nuvarande Rumänien tillsammans med sin familj. De fördes senare till ett judiskt ghetto och vidare till Auschwitz. Natten skiljer sig på många sätt från andra skildringar av andra världskriget, dels för att huvudpersonen är en ung pojke, men kanske främst för att den också innehåller den vuxne mannens tolkningar av situationen. Det blir tydligt hur många judar vägrade att tro att nazisterna skulle kunna vara så otroligt omänskliga, detta trots att budskapet från Hitler var glasklart. Judarna var skulden till allt ont och skulle försvinna. Det påminner om hur vi ser på vissa ledare idag och inte riktigt tror att de ska genomföra saker som de faktiskt säger sig vilja göra.

Även skildringen av livet i koncentrationslägret är annorlunda. På samma gång brutalt ärlig och poetiskt vacker. Språkligt är Natten någonting utöver det vanliga. Språket skapar en slags distans som gör att jag ibland vaknade upp och insåg att det som beskrivs ganska vackert, egentligen var fruktansvärt. Mycket effektfullt. Flera elever påpekade att Natten kändes ”mer verklig” än många andra skildringar av förintelsen, då den är så enkel men ändå brutal. Några elever som går teaterinriktningen påpekade också att Wiesel bryter den fjärde väggen och talar direkt till läsaren, vilket gör det svårt att försöka hålla distansen till berättelsen. Det här var ingenting jag själv reflekterat över, men jag håller med om att det här är en skildring av förintelsen som kommer väldigt nära.

Det finns en lärarhandledning till Natten, men jag valde att inte använda den, mest för att jag läste boken med treor som är vana att diskutera litteratur och då är Chambers modell inte så passande. Vissa av övningarna hade säkert kunnat funka, men inte på distans. Däremot använde jag idén om att bygga läsningen på elevernas frågor, då deras uppgift är att skriva frågor och klistra in i böckerna, så att de elever som läser dem efter oss får frågor att fundera över. De fick också ta ut egna citat, som kompletterades av citat från mig. Bland annat det jag hade med i det här inlägget.

Under läsningen hade eleverna två samtal som de byggde kring sina frågeställningar och citat. Jag bidrog också med ett citat och två frågor till varje samtal, men eleverna är som sagt ganska vana vid litteratursamtal och klarade fint att styra samtalen själva. Om det blev tyst var det dock lätt att plocka upp en av mina frågor för att samtala vidare.

Examinationen var antingen skriftlig (några önskade att slippa ”passa lektionstider” sista veckan) eller muntligt. Samtalen spelades in i Meet och det är faktiskt en digital examinationsform som funkar okej. Uppgiften var även här att ta ut två citat och kommentera dem skriftligt eller muntligt. De fick också tre frågor, en som handlade om hur förintelsen skildras och hur skildringen kan jämföras med andra böcker och filmer de sett, en om hur vi ska minnas historien när alla ögonvittnen försvinner och en om civilkurage och Raoul Wallenberg.