Eftersom jag inte förrän nu börjat se storserien Vår tid är nu, valde jag att se senaste säsongen precis efter säsong 1 för att få avsnitten i tidsordningordning. Vår tid är nu 1951 utspelar sig nämligen mellan säsong 1 och 2, på sommaren efter Ninas självmordsförsök. Hennes man har tagit med dottern Kristina till sitt familjehem i Skåne och Nina ska istället vila ut i familjen Löwanders sommarhus på Gällnö i Stockholms skärgård. På samma ö ska familjen driva en sommarrestaurang med Djurgårdskällaren är stängd och Erik är istället källarmästare på skärgårdsrestaurangen. Kökschefen Backe följer med, liksom Ethel, Maggan och Bellan. Och så Calle såklart, som lämnar fru och barn i stan för att sommarjobba i skärgården.
Vår tid är nu 1951 är indelad i fyra avsnitt med titlarna Försommar, Midsommar, Högsommar och Sensommar. Så himla fina avsnitt som skildrar svensk sommar när den är som vackrast och ett midsommarfirande som inte går av för hackor. Kärleken mellan Helga Löwander och Backe blir tydligare och jag tycker så mycket om samspelet mellan Suzanne Reuter och Peter Dalle. Två fantastiska skådespelare. Även Nina och Calle får tid tillsammans den här sommaren och vi får veta vad som gjorde att de blev tillsammans igen. Märkligt egentligen att ursprungsserien valde att hoppa flera år mellan säsong ett och två istället för att redan då låta oss följa Nina och Calle. Nu blir de de fyra nya avsnitten verkligen en bonus och jag tycker att stämningen mellan skådespelarna är mer avslappnad än i de ordinarie säsongerna.
Jag inser att det blir svårt att göra fler säsongen som utspelar sig efter den tredje säsongen av Vår tid är nu. Det finns en gräns för hur mycket en skådespelare kan åldras innan hen behöver bytas ut. Däremot finns det flera hål i serie som jag gärna hade sett fyllas med fler miniserier. Karaktärerna är helt klart intressanta nog att utveckla ännu mer.