Det är möjligt att jag läst en av årets bästa böcker redan i januari, dessutom med årets snyggaste omslag. Den sista migrationen av Charlotte McConaghy är en roman som inte liknar något annat jag läst. Det är en dystopi vilket betyder att det finns ett rejält mörker, men det är också berättelsen om en kvinna som har ett tydligt mål i livet och gör nästan vad som helst för att nå det. Franny Stone älskar fåglar och hon har levt större delen av sitt liv med havet som närhet. Både fåglar och havet spelar en stor roll i boken. Berättelsen utspelar sig i flera tider, med fokus på Frannys relation till sin man Niall, professorn som också han älskar fåglar och hur hon tolv år efter att de träffats beger sig till Grönland.
Bit för bit får vi veta mer om Frannys liv. Hon föddes i en liten australisk stad och flyttade sedan med sin mor till irländska Galway. Som vuxen och när vi träffar henne första gången befinner hon sig på Grönland där hon ringmärker tre silvertärnor i det som är den sista flocken på jorden. Det är också dem hon vill följa på det som kan blir deras sista migration och därför tjatar hon sig till en plats på fiskebåten Saghani. Till saken hör är att nästan all fisk försvunnit och Saghani en av världens sista fiskebåtar. Genom att följa silvertärnorna till Antarktis hoppas de också hitta fisk.
Den sista migrationen är en dystopisk framtidsskildring inom den genre som ibland kallas cli-fi, dvs klimatfiktion. McConaghy lyfter människans makt över djuren och hur respektlöst vi behandlar dem. Första gången Franny träffar Niall håller han en föreläsning om fåglar och talar om hur otroligt det är att människor faktiskt åt de fåglar som i bokens nutid är i princip utrotade. Den får mig att tänka och ger en viss klimatångest, men mest av allt är det en fantastisk berättelse om livet med och utan djur.
Den här låter ju riktigt intressant! Skriver upp direkt!
Mycket bra och väldigt annorlunda! Möjligen kan stämningen liknas vid Elizabeth Hands böcker om Cass Neary. Svart och trasigt, men väldigt bra.
Mest känd här för klimatfiktion (förutom Margret Atwood) är nog Maja Lunde. Charlotte McConaghy har ju tidigare skrivit fantasyböcker, mera för unga, jag tror att en del av dem endast kommit i elektroniskt format?
jag håller med. jag blev så omåttligt förtjust i den här boken att jag lyssnade igenom den två gånger på raken. Cass Neary är jag också stark anhängare av
Pingback: Den där om sex böcker jag är sugen att läsa – Den där om Jenny
Tack för tipset!
Pingback: Läsutvärdering: Första kvartalet 2021 – enligt O