Wanda Bendjellouls debutroman Dalenglitter: en roman om hårt arbete är riktigt bra läsning. Främst den första delen av två i berättelsen om en ung kvinna med rötterna i Polen som bor i Enskededalen och arbetar på en snabbmatsrestaurang. Hennes dröm är att tjäna tillräckligt med pengar för att kunna ta körkort, men det går långsamt. Kollegan Jamila har hittat sin strategi, hon stoppar helt undan sedlar och har kommit på hur hon ska göra för att det inte ska märkas i kassan. Det är också Jamila som tar med sig huvudpersonen på krogen där de blir bjudna på drinkar av ett par äldre män. Den ena av dem fattar tycke för huvudpersonen och erbjuder sig att övningsköra med henne. En mycket märklig relation inleds.
Vi samtalade kring Dalenglitter i zoom-bokcirkeln bestående av medlemmar i #boblmaf och de som arbetat på snabbmatsrestaurang var inte nöjda med skildringen av de snuskiga matrutinerna som de menade inte stämde och därför gjorde boken mindre trovärdig. Jag har aldrig arbetat på en sådan och hakade inte upp mig på just hygienen, utan snarare på de hierarkier som fanns på arbetsplatsen och hur orimlig chefen var. Snygga tjejer ställs i kassan, de anställda arbetar hårt för lite pengar och kunderna är inte alltid de smidigaste. Vi enades ändå om att det här är en bra och viktig bok om klass och dess betydelse.
Just klassperspektivet och det faktum att ett körkort ses som ett nästan ouppnåeligt mål är kanske det som berörde mig mest. Böcker om klass och om förorten behövs och det var så himla skönt att läsa en skildring som faktiskt fokuserade på hårt arbete och inte på kriminalitet. Ibland känns det som att den enda berättelsen som hörts från förorten har handlar om kriminella eller möjligen om extrema muslimer som begränsar sina familjemedlemmar. Wanda Bendjelloul bjuder på en berättelse som ger perspektiv. Det blir tyvärr tydligt att du fortfarande föds in i en klass i Sverige och att det inte är enkelt att ta sig ut den. Kontrasten till klasskamraterna som bor i Enskedes villaområde är stor och även om en av dem kort arbetar på snabbmatskedjan (i kassan självklart) har hon råd att säga upp sig och gå vidare till ett annat jobb. Den möjligheten har inte alla.
Ännu tydligare blir ojämlikheten i samhället i bokens andra del som utspelar sig i Polen. Det är tydligt att samma klass i Polen har det än värre, men även där finns en koppling till Sverige. Vår namnlösa huvudperson åker nämligen till släkten i Polen för att gå på sin kusins begravning, en kusin som dog i en arbetsplatsolycka då han reparerade vindkraftverk utan tillräcklig säkerhet. Jag förstår tanken med att dela in boken i två delar, men är inte alls lika förtjust i delen som utspelar sig i Polen. Kopplingen finns, men är lite vag. Första delen om arbetet och livet i Stockholm är däremot väldigt bra och jag gillar verkligen Wanda Bendjellouls rappa och humoristiska sätt att skriva. Det här är en mycket bra debut och jag ser fram emot att läsa fler böcker av författaren.