Sonen lyssnar mycket på hiphop och självklart vill jag lära mig mer om en musikgenre som aldrig varit min. Tillsammans såg vi därför filmen Biggie: I got a story to tell, en dokumentärfilm om artisten The Notorious B.I.G eller Christopher Wallace som han hette. När han debuterade 1994 lyssnade jag främst på indie, men nu har jag via sonen fått lite bättre koll. Om personen bakom musiken visste jag däremot inte mer än att han mördades i mars 1997 och att ingen skyldig har hittats. Det är lätt att sätta likhetstecken mellan kriminalitet och hiphop, men självklart finns det en mer komplex bild av en stor musikgenre än så.
I dokumentärfilmen läggs störst fokus på Wallace uppväxt och de vänner som förblir viktiga för honom livet ut. Vi får ta del av material som hans vän Damion ”D-Roc” Butler filmat och vi får även se intervjuer med personer som stod nära honom. Bland annat hans mamma Voletta Wallace, som gör ett ganska märkligt intryck. På samma gång en stark kvinna som flyttat från Jamaica till USA, skaffat en utbildning och uppfostrat sin son själv, men också en ganska märklig mammafigur som inte riktigt verkar ha engagerat sig i sin sons liv. Nu är det en klassiker att skylla kriminalitet på en frånvarande mor och det gör jag verkligen inte. Snarare skyller jag på klass och miljö. I Brooklyn gick lättaste vägen till rikedom via droghandel och där fastnade även Biggie. Ett offer, nej det skulle jag inte säga, men en person som inte såg så många möjligheter i livet. Musiken hade kunnat bli det som förändrade allt och var nog på väg att göra det innan allt tog slut.
Det som berör mig mest är hur Biggie verkar ha tagit hand om de vänner som stod honom nära. Speciellt de som blev en del av Junior M.A.F.I.A. (Junior Masters At Finding Intelligent Attitudes) spelade en stor roll både i hans liv och för hans karriär. Även Sean Combs, med alla sina alias, är viktig både för hans musikaliska genombrott och som vän. Hans fru Faith Evans finns självklart också med. Efter debuten 1994 hann det inte komma ut något mer album, men Life after death släpptes bara dagar efter hans död.
Att lära så länge man lever är en bra grej och jag lär så länge jag har barn. Christopher Wallace öde fascinerar mig och jag hade nog inte förstått riktigt hur stor han var förrän jag såg hur många som följde hans kista genom delar av New York. Konflikterna mellan East coast och West coast präglade 90-talet och bland sonens idolen finns även Tupac som mördades 1996. Filmen tar upp relationen mellan Tupac och Biggie och den del av konflikten som de spelade. Intressant och väldigt sorgligt. Hur som helst rekommenderar jag I got a story to tell. Det är en välgjord film som försöker skildra en komplex person och inte bara en endimensionell stjärna. Kriminaliteten ursäktas inte, det här är ingen idolfilm, utan ett försök att skildra verkligheten så som den var eller i alla fall upplevdes.