Efter att ha läst första boken om Ellen som reser till Ljungsala och skapar sig ett nytt liv började jag direkt läsa del två som fått titeln Kärleken. Den första kärleken som drabbar henne är den till Jonas, en ung man som hon träffar när hon bor på pensionatet. Han är snäll och hon tycker mycket om honom, men inser någonstans att de inte har så mycket gemensamt. Hon vill upptäcka värden, studera och utvecklas. Hans drömmar handlar om en familj och ett hyfsat liv. Trots sin tvekan fortsätter Ellen att träffa Jonas, men börjar också bli mer och mer förtjust i Carl som hon träffar på universitetet. Den kärlek som växer inom henne är av ett annat slag och hon vet att livet med Carl blir något helt annat än ett med Jonas.
Eller fel förresten, den första och den största kärleken som Ellen drabbas av är den till litteraturen och till bildningen. I denna den andra boken bor hon på ett studenthem och studierna är det absolut viktigaste i hennes liv. Jag tycker så mycket om hur Helena Dahlgren skildrar Ellens kunskapstörst och hur hennes drömmar blir större och större. Precis så hoppas jag att utbildning fortfarande kan fungera. Att den stärker individen, vidgar dess vyer och får hen att våga drömma.
Stor är också kärleken till systern vars försvinnande var det som fick Ellen att resa till Ljungsala från första början. Vi läsare får veta mer och mer om systerns öde och snart får även Ellen några ledtrådar. Att kvinnor skyfflas undan och göms från världen hörde inte till ovanligheterna i början av 1900-talet och vi har inte helt lärt oss att inse kvinnors värde idag heller. Fortfarande finns synen att mannen är norm och den som styr. Att kvinnor är ett undantag som aldrig kan bli riktigt lika mycket värld. Böcker som de om Ellen får oss förhoppningsvis att lära från historien.
Serien om Ellen kommer att skrivas av flera författare och efter Helena Dahlgrens två superba delar är det Moa Eriksson Sandberg som tar över. Hennes bidrag utgör tre och fyra i serien och ges ut i augusti. Jag ser verkligen fram emot att få träffa Ellen igen och hoppas att serien får fler författare. Med det sagt tycker jag att det är lite tråkigt att Helena Dahlgren inte får fortsätta det hon så skickligt påbörjat.
Verkligen synd att hon inte får (?) fortsätta. Har verkligen gillat båda men tycker andra var strået vassare och vill väldigt gärna läsa vidare om Ellen och de runt omkring henne.
Verkar inte handla om det och samtidigt som det är synd att författaren byts är det ett spännande koncept.