Två av de arketypiska berättelser som Christoffer Booker beskriver i sin bok The Seven basic plots handlar om resor av olika slag, dels ”The Quest” där protagonisten ger sig ut på en resa eller en jakt på något, eller en inre resa för den delen och ”Voyage and return” dit resan ska gå till ett annorlunda land eller en annan värld. Min topp fem idag består av fem böcker som om de vore filmer skulle kallas för ”roadmovie”. Hjälp mig gärna med ett korrekt begrepp om det finns något.
De här fem böckerna med resefokus gillar jag:
Så jävla kallt av Lova Laakso handlar om Karla som ger sig ut på en resa söderut i Sverige. Med sig har hon hunden Hemingway som hennes föräldrar vill avliva, kompisen Kaja och pojkvännen Aziz. De reser med buss, men också på lite mer okonventionella sätt.
Etthundra mil av Jojo Moyes berättar om en familjs resa till en matematiktävling. Jess, som är ensamstående mamma har inte råd att låta dottern Tanzie gå på en fin privatskola, trots att hon bara behöver betala 10% av avgifterna. Hon har inte heller råd att betala någon resa till tävlingen, men det löser sig på ett oväntat sätt.
Kastrullresan av Edith Unnerstad var en av mina favoritböcker som barn. Historien om den annorlunda familjen Pip-Larsson som ger sig ut på resa med ärvda hästar och vagnar är riktigt bra. Jag tyckte också om de andra böckerna om familjen, men det här är kanske den jag minns bäst.
Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder är den andra boken i författarens självbiografiska serie. Pappa Charles längtar västerut och övertygar familjen om att lämna sitt lilla hus i skogen och leta lyckan på prärien. Här får nybyggare mark om de brukar den. Sista boken i serien heter På väg hem och där är det Laura och hennes man Almanzo som ger sig ut på en resa till vad som ska bli deras nya hem.
Den långa vägen hem av Cynthia Voigt var också en barndomsfavorit och den första boken i serien om syskonen Tillerman. I inledningen av boken är de på väg tillsammans med sin mamma till hennes aunt Cilla, men mamman lämnar dem för att gå och handla något och kommer inte tillbaka. Till slut bestämmer äldsta systern Dicey, som är 13 år, att de ska ta sig till Cilla själva. James som är 10, Maybeth som är 9 och minstingen Sammy som är 6 år ger sig ut på en minst sagt äventyrlig resa.
Har du läst Barnen från Frostmofjället? En idag ganska bortglömd svensk klassiker med en lång resa och hög gråtfaktor om man som jag är hjärtnupen.
Ja, för väldigt länge sedan! Läste och grät en massa.
Men vad roligt att du tog upp Voigts serie! Det var den första boken jag lånade från vuxenavdelningen på bibblan när jag tog steget upp från barnböckerna, jag minns inte om jag plockade den på måfå eller någon hjälpte mig att välja. Men jag älskade den! Och på sista tiden har jag funderat på om jag kanske skulle läsa om den, men är lite nervös för att den inte alls ska hålla. Boken kanske bara kändes så där fantastisk för att den var mitt kliv upp i bibliotekets bottenvåning (barnavdelningen var i källaren)? Minnet är i vilket fall starkt. Mullbärsträd och flottyrringar. Och nu pratar vi alltså ett ca 28 år gammalt läsminne.
Tror att de räknas som ungdomsböcker och att jag läste första delen någon gång på mellanstadiet. Älskade hela serien!
Ja, det borde stämma – jag måste ha varit kring 12 eller så. På den tiden hade inte vårt bibliotek en separat ungdomsavdelning, det var barnvåningen och vuxenvåningen och alla böcker i bokstavsordning istället för i fnuttitusen olika fantasifulla under-genrer som nu för tiden… håhå jaja en börjar bli gammal och bitter… 🙂