Sekten på Dimön

Jag lyssnade på Mariette Lindstein två gånger på Crimetime Gotland 2017 och då planerade jag att genast läsa hennes serie om Sekten på Dimön. Ändå blev den första boken läst först nu och klart är att jag borde läst den för länge sedan. Berättelsen om Sofia som blir en del av en sekt ledd av den karismatiske Franz Oswald är nämligen riktigt bra. Lite trevande är det inledningsvis, men när berättelsen kommer igång flyter det på bra.

Sofia är en ganska vanlig tjej som först planerar att stanna en kort period på Dimön för att sedan återvända till sitt vanliga liv. Det som kan liknas vid ett retreat blir snart ett erbjudande om ett spännande jobb och Sofia tvekar kanske lite, men bestämmer sig för att stanna. Människorna i gruppen som kallar sig ViaTerra verkar trivas med sina liv och uppdraget om att bygga upp ett alldeles nytt bibliotek engagerar henne. Det känns som att hon hittat en plats som är bra för henne och om hon vill åka hem tänker hon att det bara är att göra det. Långsamt börjar hon inse att livet i ViaTerra inte är så perfekt och att ledaren, Franz Oswald är mer än sin charmiga yta. Att bara lämna och åka hem är inte möjligt och snart är Sofia fast i en situation som hon inte vet hur hon ska ta sig ur. Även om det här inte är en deckare är det definitivt att definiera som en spänningsroman och brott förekommer utan tvekan.

Mariette Lindstein har själv varit en del av en sekt och lyckas lämna den. Som tjugoåring gick hon med i scientologerna och arbetade inom rörelsen under många år innan hon rymde 2004. Det märks att Lindstein lever sig in i berättelsen om Sofia och hon beskriver realistiskt hur det gradvis går att acceptera mer och mer extrema saker. Sofia vet egentligen att hon fastnat i ett sammanhang som inte är okej, men det är ändå svårt att lämna av flera anledningar. Hennes ångest och ambivalens skildras på ett trovärdigt sätt och jag läser gärna vidare om sekten på Dimön.