På måndag är det vårt grannlands nationaldag och därför listar jag norska böcker idag. Fem favoriter främst från de senaste åren följer här:
Svartstilla av Susanne Skogstad är en tunn bok om en äldre kvinna som mist sin livskamrat och inte riktigt orkar leva vidare. Hennes vuxna barn försöker få henne att återfå livsglädjen, men det är som att kroppen har låst sig. En vacker bok som inte är lika nattsvart som det låter.
Vuxna människor av Marie Aubert är en riktigt bra skildring av syskonskap och de konflikter som kan uppstå inom en familj. Storasyster Ida är 40 år och både ensamstående och barnlös. Längtan efter barn är stor och blir inte mindre av att lillasyster Marthe har både sambo, bonusbarn och ett eget barn i magen. Firandet av moderns 65-årsdag blir minst sagt krystad.
Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk får representera den norska deckarvärlden. Det är en synnerligen välskriven spänningsroman om Holger Munch, en ganska klassisk, medelålders poliskommissarie som leder en specialgrupp inom Oslopolisen. Fallet där en flicka hittas hängande i ett träd är minst sagt läskigt. Samuel Bjørk är pseudonymen för den norske författaren och musikern Frode Sander Øien och denna hans deckardebut är en riktigt bra sådan.
Nej och åter nej av Nina Lykke handlar om Ingrid som tröttnar på att passa upp sina snart vuxna barn som beter sig som att de bor på hotell. Maken är hon rätt trött på också om vi ska vara ärliga och jobbet är inte direkt kul det heller. Ingrid ser ingen annan utväg än att fly och det gör hon på ett minst sagt annorlunda sätt. Det här är en dråplig och bra bok om att försöka börja om.
Binas historia av Maja Lunde var en stor läsupplevelse, men ändå har jag inte läst någon av hennes andra böcker. Kanske för att Binas historia krävde sin läsare. Berättelsen utspelar sig i tre tider, men handlar alla på något sätt om bin. Jag tycker mest om den del som utspelar sig i framtiden, då bina dött ut och människorna arbetar som pollinatörer. Bäst är dock den helhet de tre delarna bildar och jag tycker mycket om helheten.
Skogstad och Björk har jag inte läst, men de andra tre, som jag tyckte om.
Björk tyckte jag lät för hemsk. Skogstad tänker jag nog läsa
Bjørks är hemsk, men väldigt välskriven. Skogstads är något av det finaste och sorgligaste jag läst.