Det var ett tag sedan jag såg sista avsnittet av Ginny & Georgia och det har tagit tid att samla mina tankar kring serien. Trots att jag sett alla tio avsnitt vet jag nämligen inte riktigt vad jag tycker om serien. Jag ska försöka förklara, men först en kort sammanfattning av handlingen.
Ginny och Georgia är serien om tvåbarnsmamman Georgia, vars barn också fått geografiska. Ginny efter Virginia och sonen Austin efter tja, Austin, Texas. När serien startar har Georgia just blivit änka och mannen som dött är varken pappa till Ginny eller Austin. Istället är han en mycket äldre, rik man och hans släktingar är minst sagt skeptiska till hans unga fru, nu änka. Georgia tar med sina barn till den lilla staden Gillsbury, utanför Boston och i ett stort hus i ett bra område ska de skapa sig ett nytt liv. Ginny är femton och trött på att ständigt flytta. Mamma Georgia fick henne ung och är bara 30. En självsäker söderböna som inte behöver många dagar för att charma sig till ett jobb hos stadens borgmästare. Även Ginny hittar snabbt sin plats och får både vänner och en pojkvän. För Austin är det lite värre. Han försöker passa in, men mobbas av en klasskamrat.
Först det jag gillar med Ginny & Georgia. Ginny och hennes liv är underhållande att följa. En hemlig kärlek som klättrar in genom hennes fönster och en officiell mer passande pojkvän. Tre vänner och en tillhörighet som innebär speciella hälsningar och synkade dräkter på Halloween. Äntligen är hon en del av ett gäng och livet är bättre än på länge. Det hon får offra att att kunna vara sig själv, men det är ett pris hon är villig att betala. För mig hade det här gärna fått vara en ungdomsserie.
Berättelsen om Georgia är nämligen inte lika bra. Dels är karaktären som sådan alldeles för parodiskt skildrad och är inte heller speciellt trovärdig. Men ja, det ska vara en underhållande serie och visst är Georgia en underhållande karaktär. Ju mer bakgrund vi får, desto märkligare blir det dock. Spännande på ett sätt, men jag är inte övertygad. Kanske hade det blivit bättre om Ginnys pappa Zion (spelad av Nathan Mitchell) fått ta mer plats, istället för borgmästare Paul Randolph (spelad av Scott Porter, som jag gillat i andra serier som Hart of Dixie, men inte står ut med här). Jag gillar också ungdomsberättelsen om Zion och Ginny.
Något annat som irriterar mig är att mor och dotter är i princip jämngamla. Antonia Gentry som spelar Ginny är född 1997 (dvs 24 år) och Brianne Howey, som spelar hennes mamma, är född 1989 (dvs 32 år). Egentligen är det alltså en senare som har ”rätt” ålder, men det blir hur som helst inte trovärdigt. Jag irriterar nämligen ihjäl mig på karaktären Georgia som blir allt för endimensionell och definitivt är alldeles för överdrivet söderkäck. Det jag gillar är dock seriens perspektiv på ursprung, klass, identitet, ras och sexualitet som jag tycker känns trovärdiga och hur den yta många försöker upprätthålla problematiseras. Egentligen finns det en hel del som är bra i Ginny & Georgia och jag kommer att se säsong 2 när den kommer, trots att en hel del skaver. Inte minst för att slutet är en rejäl cliffhanger. Ginny & Georgia är trots allt en underhållande serie med så många vändningar att det aldrig går att räkna ut vad som ska hända härnäst.
Pingback: Sammanställning av min feelgoodmaj – enligt O