Egentligen är det inte något riktigt nostalgiinlägg kanske, då det bara är tio år sedan jag läste Våra kyssar är avsked, men då jag nu planerar att läsa Nina Bouraouis senaste bok har jag tänkt tillbaka. Tänkt på de drygt tio år som gått sedan jag läste den första boken av henne och insett så mycket fattigare mitt liv hade varit utan denna fantastiska författare som skriver som ingen annan. Om jag tvingas ange en favoritförfattare blir det ofta Nina Bouraoui, men ändå glömmer jag mellan böcker riktigt hur unik hon är.
Den boken är… helt enkelt hur bra som helst.
Visst är den! Vek så många hundöron att jag nästan markerade varje sida.