Libyen är något av ett mystiskt land och jag vet väldigt lite om dess historia. Lite lärde jag mig när jag läste Riad Sattoufs självbiografiska Framtidens arab del 1 och visst vet jag vem Muammar Ghadafi var och hur det brukar gå till i en diktatur, men mycket av det Hisham Matar skriver om i den självbiografiska Att återvända var nytt för mig.
Hisham Matar berättar om ett land och om sin pappa. En pappa som varit fängslad i många år och vars historia efter diktatorns fall kanske kan fortsätta eller i alla fall få ett känt slut. Det är på samma gång en självbiografi och en biografi om faderns liv, liksom en skildring av ett land som under den arabiska våren kanske kan bli en bättre plats. Inte för alla självklart. Som alltid är det några som vinner och förlorar när en diktator faller, men för Hisham Matar själv betyder det att han kan resa till landet han föddes i.
Hisham Matars pappa Jaballa Matar försvann från sitt hem i Kairo och fängslades då sonen var 19 år. Drygt 20 år senare återvänder Hisham tillsammans med sin mamma och sin bror för att undersöka vad som har hänt. Boken kommer att handla om faderns öde, men kanske ännu mer om hur det känns att återse ett land som en gång var hemlandet och nu blivit något annat. Det är en riktigt välskriven bok om sorg och saknad, men också om gemenskap och kärlek. Mycket läsvärd och mycket gripande.