Poliser kommer till ett hus i inledningen av En familjetragedi av Mattias Edvardsson och de upptäcker två döda personer. En verkar ha dött av kraftiga slag mot huvudet och en av en överdos. Vad har egentligen hänt i huset? Handlar det om en utomstående gärningsman eller om en familjetragedi? Vi vet alla vad det sistnämnda betyder. Att en i familjen mördat och sedan tagit sitt eget liv. Mord alltså och visst är det en tragedi, men också ett fruktansvärt brott. Genom polisförhör och karaktärernas egna berättelser får vi till slut reda på exakt vad som hände i den fina villan i Lund.
Bill måste ändå ses som huvudpersonen. Ensamstående pappa till Sally, nyss arbetslös och dessutom änkling. Sorgen efter hans fru och Sallys mamma Miranda är stor. Så stor att livet inte alls kan fortsätta som vanligt. Faktiskt fortsätter det knappt alls. Som om sorgen inte vore nog var Miranda inte bara Bills stora kärlek, det var också hon som försörjde honom. Visst tjänade han lite på att jobba extra på en biograf, men ekonomin är minst sagt knackig. Inte blir det bättre av att Bill ofta försöker spela sig till pengar, men i princip alltid förlorar istället. En bra pappa är han trots allt och Sally är hela hans liv. För att förbättra ekonomin bestämmer han sig för att hyra ut ett rum i lägenheten. Sally sover ändå alltid i hans säng och behöver inte rummet lika mycket som de behöver pengar till hyran.
Karla, student som vantrivs i sitt rum på studenthemmet svarar på annonsen. Hon har lämnat Boden för Lund och läser en förberedande juridikkurs som hon hoppas ska ge henne en plats på juristlinjen. Drömmen är att få arbeta som domare. Sally blir förtjust i Karla direkt och Bill tycker också att hon känns som en passande inneboende. Snart är de tre i lägenheten.
För att finansiera studierna arbetar Karla som städerska. Uppdraget är att två gånger i veckan städa hos paret Rytter i en gigantisk villa i Professorsstaden. Steven är barnläkare och hans fru Regina är svårt sjuk efter att en virusinfektion slagit ut henne helt. Hon är beroende av starka mediciner och tillbringar i princip all tid i sängen. Några gånger kommer hon upp och vill dricka te med Karla, något som Karla har svårt att säga nej till. Steven blir dock riktigt upprörd över att hans fru lämnar sängen och menar att det gör henne sämre. Karla ska därför säga nej till att umgås med henne.
Det är mycket som är skumt med paret Rytter helt klart och märkligast är kanske att Steven dejtar och då påstår att hans fru är död. En kväll träffar han Jennica, som är ganska mycket yngre än honom och gammal vän med Bills fru Miranda. Jennica faller pladask och snart har hon och Steven ett etablerat förhållande. Han är den perfekte gentlemannen och Jennica är lycklig. Samtidigt är det tydligt att de lever helt olika liv och Steven passar inte direkt in i Jennicas sunkiga lägenhet där katten Hunden är enda sällskapet, förutom en miljard pizzakartonger och annat skräp.
Mattias Edvardsson är riktigt bra på att skildra komplexa karaktärer och den här gången har han lyckats ännu bättre än tidigare. Egentligen är En familjetragedi inte speciellt spännande, men jag bryr mig om karaktärerna, speciellt Bill och Karla och vill gärna veta hur allt hänger ihop. Frustrationen i hur Bill ställer till det för sig själv är stor och jag vill bara att han ska ta sig samman. Karla och hennes drogberoende mamma är också fin att läsa om. Just svårigheten i att lämna ett medberoende och faktiskt våga skapa sig ett eget liv är fint skildrad. Det finns inte bara en utan flera familjetragedier i den här boken.
En familjetragedi är riktigt bra och det är lätt att engagera sig i karaktärernas öde. Fördelarna med de många perspektiven är stora, men det finns några karaktärer som jag inte riktigt är färdig med. Egentligen är jag lite trött på att författare gör serier när de borde nöja sig med en bok, men jag hade önskat att få återse Karla. Hennes öde berör mig mycket och jag vill följa henne lite till. Även om jag tycker att Edvardsson är riktigt skicklig på att skriva böcker ur flera perspektiv hade det varit trevligt att helt få ägna sig åt en huvudkaraktär.
Jag håller nog med dig här. Blir också mest nyfiken på Karla. För min del får Mattias gärna fortsätta med olika berättarperspektiv – han gör det så bra! – men jag är väldigt svag för när tidigare karaktärer dyker upp som bifigurer i en senare roman. Det vore roligt om det blev Karla i så fall!
Också svag för att gamla karaktärer kommer tillbaka! Räcker kanske med biroll, men mer Karla vill jag ha!