Sällan har den där omedelbara förälskelsen skildrat så vackert som den gör i Närmar du dig mjukt av Jacqueline Woodson. När Jeremiah och Ellie träffas första dagen på nya skola Percy drabbas de ögonblickligen av känslor för varandra. De springer in i varandra, tappar alla böcker, plockar ihop dem och livet är för alltid förändrat.
Låter det klyschigt? Kanske, men Woodsons berättelse är långt ifrån det. Istället beskriver hon lågmält och poetiskt känslan av förälskelse, men också rädslan för hur andra ska se på dem. Jeremiah är nämligen svart om än med kända föräldrar och Ellie är vit och tillhör en judisk familj. En gång berättar hon för sin syster att den hon älskar har en annan hudfärg och det möts med skepsis. Någonstans inser Ellie att hennes familj inte är så frisinnad som hon trott.
Mycket i Närmar du dig mjukt handlar också om föräldrar. Om Jeremiahs pappa som förälskat sig i en kvinna som bor över gatan, om hans mamma som bor kvar i den gigantiska lägenheten som mer och mer påminner om ett museum över ett annat liv, om Ellies pappa som jobbar dygnet runt och om hennes mamma som Ellie aldrig riktigt kommer att lita på igen.
Det finns så mycket jag tycker om med Närmar du dig mjukt, men jag tycker att det är synd att den tar slut innan den ens börjat på riktigt. Jag vill ha något mer, något annat, men med samma språk, med samma nerv och med samma älskansvärda karaktärer.