Look at me av Mareike Krügel börjar på en fredag och inleds med en synnerligen dramatisk händelse. Kat får ett samtal från dotterns skola och tar sig snabbt dit. Väl framme möts hon av en nedblodad dotter, som till och med lämnat ett spår av bloddroppar fram till rektorns kontor. Själv blir jag rejält orolig, men snart inser jag att Kat är en härdad mamma. Dottern Helli har ett blodkärl i näsan som hon lätt kan pilla sönder vid behov. Just idag ville hon (som så många andra gånger) bort från skolan och hon lyckades.
Sonen Alex vill bjuda hem sin nya (och första officiella) flickvän, Hatti vill sova över hos en kompis med en minst sagt tveksam boendesituation, Kat måste fixa inför besöket av en vän hon inte träffat på länge, på jobbet tjatar både föräldrar och chefen om en julkonsert och Kat vill helst av allt bara skrika. Som om det inte vore nog blir ena delen av transparet som bor i huset bredvid inblandad i en olycka i sin egen trädgård. Maken då? Han är kvar i Berlin över helgen för att gå på en synnerligen viktig tillställning. Som om det inte räcker att han arbetar där hela veckorna.
Look at me är en bok fylld av svärta, humor och fantastiska karaktärer. Mest berörs jag av berättelsen om att vara mamma till ett annorlunda barn. Kats vardagsliv är egentligen ganska tragiskt och även om hon klarar hon sig förhållandevis bra är det ingen vardag jag avundas henne. Att så mycket kan hända på några få dagar känns nästan överväldigande, men vi får också en del tillbakablickar som gör att vi lär känna Kat och hennes familj bättre. Kanske är det här bara en helt jävlig helg eller en massiv livskris. Kanske går det att göra om och göra rätt. Kanske är det inte alls så farligt som det känns precis just nu.
Boken finns också på svenska med titeln En nästan perfekt dag.
Inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 3 april 2019
Den här boken gillade jag mycket! Så intressant och ovant, i alla fall för mig, att läsa en bok som utspelar sig i norra Tyskland, som är så likt här men ändå inte.