Ljudet av fötter av Sara Lövestam handlar om Monika som längtar efter barn. När vi träffar henne första gången har hon och hennes sambo försökt i några månader utan att lyckas och har kontaktat vården för utredning. Ingenting är fel eller konstigt och de uppmanas att fortsätta försöka. När vi träffar Monika igen har det gått tio år och hon är fortfarande barnlös och sedan några år också singel. Visserligen träffar hon Kent ibland, men något riktigt förhållande har de egentligen inte. Istället är det jobbet på universitetet som tar den mesta av Monicas tid.
Förutom Monika får vi träffa hennes släktingar. Det börjar med hennes föräldrar och hennes fosterföräldrar, en sårig barndom rullas upp och vi förstår att vår huvudperson inte haft det lätt. I en vilja att höra till och upptäcka sina rötter söker Monika upp en släkting och därefter blir hon intresserad av släktforskning. Olika generationer får sina berättelser och Lövestam är skicklig på att skapa komplexa karaktärer på få sidor. För mig är de historiska bitarna något oväntat den största behållningen av boken.
Det blev en kort zoom-cirkel om Ljudet av fötter igår, men jag konstaterade att de andra gillade mer än mig, men att jag faktiskt tyckte om rätt mycket trots allt. Tyvärr hade jag lite svårt att ta till mig Monika, som är lite för mycket av en akademisk snobb för min smak, men samtidigt blev porträttet av henne mer och mer komplext och jag vill verkligen läsa de andra böckerna i serien. Mest tycker jag om att läsa om hennes relation med grannpojken Texas, som är samma Texas som i Lövestams ungdomsbok En stark nolla. Tydligen finns även karaktärer från andra av Lövestams böcker med och det är ett kul grepp. Jag blir inte minst sugen på att läsa Hjärta av jazz som är en av flera böcker av Sara Lövestam som jag har kvar att läsa.
Så för att sammanfatta är jag inte helt övertygad av Monikas berättelse, men Ljudet av fötter är ändå en bra bok och Monika tillräckligt intressant för att jag ska vilja läsa mer om henne. Jag hoppas också att hennes släktingar får plats i kommande böcker, inte minst Lisa som är den sista kvinnan vi lär känna innan boken tar slut. Jag undrar vad som händer mellan det som berättas och det vi redan vet om framtiden.
Jag började lyssna på den här som ljudbok men gav upp efter fyra minuter pga starten med det detaljerade gynbesöket som jag verkligen, verkligen inte ville höra om… Jag tror inte det är en bok för mig trots att jag älskar Sara Lövestam annars.
Tror nästan att det är värre att lyssna än att läsa! Jag skummande och då har jag ändå inga traumatiska minnen kopplade till gynbesök.
Pingback: Fem böcker om åldersblind vänskap – enligt O