Jag minns fortfarande när jag läste Det fördolda, första boken om Sebastian Bergman av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. När jag läste sista sidan var jag tvungen att direkt börja med uppföljaren. Boken slutade nämligen med en gigantisk cliffhanger. När jag läser mitt inlägg nu i efterhand verkar jag lite osäker på riktigt vad det är som gör Det fördolda så himla bra och är inne på att det handlar om karaktärerna och så känner jag fortfarande när jag nu läst Som man sår, den sjunde delen i serien som just kommit ut. Även den slutar för övrigt med ett par cliffhangers av gigantiska mått, men den här gången kan jag tyvärr inte läsa vidare direkt. Till dig som inte läst serien ännu har jag två tips. För det första måste du läsa böckerna i ordning och kanske ska du vänta tills serien är komplett så att du inte tvingas pausa.
Som man sår utspelar sig tre år efter händelserna i förra boken En högre rättvisa. Vanja har tagit över som chef för Riksmord efter Torkel, som mest sitter hemma och super i sin ensamhet. Sebastian Bergman jobbar inte längre inom polisen, utan driver en privat mottagning som terapeut. Han har ett förhållande med Ursula, som fortfarande är kvar på Riksmord. Det är också Billy som snart ska bli pappa och gör allt för att försöka hålla tillbaka sin mycket destruktiva sida.
Själva fallet som Riksmord tar sig an handlar om en rad mord utförda av en prickskytt i det lilla samhället Kungshamn. Vi får också följa med på en klassåterträff och det verkar finnas ett samband mellan den och morden. När upplösningen sker blir jag först lite besviken, men självklart är Hjorth och Rosenfeldt inte författare som nöjer sig med en enkel förklaring och ett simpelt slut. Boken tar fart igenom och hej vad det går. Mycket spännande och inte minst intressant hur trådar knyts ihop och nya läggs ut. Det är definitivt upplagt för en helt fantastisk upplösning i nästa bok som blir seriens sista.
Jag skriver medvetet väldigt lite om bokens innehåll då en stor del av behållningen handlar just om att bli överraskad. Fallet med prickskytten är en del, men karaktärernas utveckling är central i boken. Dels har Sebastian Bergman försökt att starta ett nytt liv när han nu blivit morfar. Han jobbar mindre och försöker verkligen vara delaktig. Det är lätt att älska ett barnbarn, men kärleken påminner honom om den dotter han förlorade i tsunamin 2004 och han får enormt dåligt samvete. Även Torkel och Billy har sina spår och Vanja är som alltid spännande att följa. Läs säger jag och glöm inte mitt inledande råd att läsa serien i ordning.