När Moas farmor Elsa dör ärver hon hennes lägenhet på Södermalm i Stockholm och dessutom kungspudeln Iris. Tanken är att lägenheten ska säljas och Iris lämnas till Moas pappa och hans nya fru. Moas pojkvän Ruben är väldigt taggad på att köpa en nybyggd, gemensam lägenhet och vill därför skynda på försäljningen. Moa tänker bara att hon ska rensa och renovera lite först, men ju längre hon bor i lägenheten, desto mer tveksam blir hon till att sälja. Hennes farmor tycker detsamma och det meddelar hon i ofrankerade brev som hon skrivit till Moa att läsa efter hennes död.
Det är tydligt att Moa alltid gjort det andra tycker är bra. Hon bor hemma hos Ruben i en lägenhet som han inrett helt själv och nu vill han ha en ny ljus och fräsch lägenhet som andas status. Moa trivs istället med de gamla möblerna som hennes farmor lämnat kvar och känner sig mer och mer hemma. Med ett jobb på en auktionsfirma blir intresset för möbler ännu större. Ett jobb som hon faktiskt börjar tycka väldigt mycket om, även om Ruben verkligen tycker att hon borde söka sig tillbaka till reklambranschen.
Eftersom Ruben jobbar mycket och dessutom är allergisk mot hundar, blir det så att Moa bosätter sig i lägenheten tillfälligt. På dagarna passar grannarna Vendela och Gunnar hunden mot att Moa tar deras hund på promenad när hon kommit hem. Hon gör också utflykter med sin arbetskamrat Artur, en äldre man vars fru alltid verkar vara upptagen. Just skildringarna av vänskapen mellan generationsgränserna är riktigt fina. Vendela är kanske charmigast i sin kamp att få Moa att stanna.
Mitt hemliga liv är den fjärde (och avslutande?!) delen i Jenny Fagerlunds årstidssvit. Böckerna är fristående och det är egentligen bara på Storytel som de marknadsförs som en serie. Jag har i alla fall läst tre av dem och läser gärna även Med hälsning från Båstad. Av de tre böcker jag läst tycker jag nog minst om Mitt hemliga liv, men det handlar inte om att det skulle vara en dålig bok, utan bara om att de andra är bättre.
Jag tycker väldigt mycket om flera av karaktärerna i Mitt hemliga liv. Mest av allt gillar jag Vendela, men även Artur är fin och Moas bästa vän Sofia är också trevlig. Att Moa är tillsammans med Ruben är däremot väldigt svårt att förstå och Fagerlund låter honom inte få ens en positiv egenskap. Det som stör mig lite är att det är så otroligt många trådar i boken att ingen av dem riktigt får den plats den förtjänar. Lägenhetsrenoveringen får en hel del plats, liksom Moas kärleksproblem och jobbfunderingar, men sedan finns också Elsas brev och minnen, Elsas relation till sin pappa och hans sambo, Sofias problem och så Artur, som jag gärna hade läst mer om. Lite synd kan jag tycka att knö in så mycket bra i samma bok, istället för att lägga fokus ordentligt på några trådar.