Jag har länge tänkt läsa något av Vigdis Hjorth och valet föll på Lärarinnans sång som gavs ut på svenska förra våren. Vi får möta Lotte Bøk som arbetar som lärare på Konsthögskolan i Oslo där hon bland annat undervisar blivande skådespelare i teaterhistoria. Hon är erfaren och ser sig själv som en duktig lärare som kan konsten att levandegöra och entusiasmera. Varje dag går hon till jobbet i samma tid, lämnar en slant till samma tiggare och förbereder sedan föreläsningar som hon är övertygad om ska få studenterna att verkligen förstå teaterhistoriens största verk.
När sistaårsstudenten Tage Bast vill ha med henne i sitt examensprojekt är hon först tveksam. Han planerar att göra en film där han följer ett antal lärare på skolan både privat och på jobbet och hävdar att ”alla andra” tackat ja. Lotte vill självklart inte framstå som motsträvig och går därför med på att Tage följer hennes liv. Hon förbereder föreläsningar om Bertolt Brecht och hans verk. Föreläsningar där hon med inlevelse spelar upp scener ur pjäser som Mor Courage och hennes barn och förväntar sig att både eleverna och Tage Bast ska bli imponerade.
När Tage börjar följa Lotte får det till följd att hon börjar se sig själv med andras ögon. Hon ser hur opersonligt hennes hem är, hur få vänner hon har, hur lite hon gör på fritiden, men framför allt ser hon hur oengagerade studenterna är under hennes föreläsningar. Hur de passivt tar emot hennes tolkningar och inte alls tycks imponeras av hennes skådespelartalanger. Det är nu Lärarinnans sång blir riktigt smärtsam att läsa. Vi får bevittna en persons sönderfall och kamp för överlevnad i denna fascinerande och välskrivna berättelse om att hitta sig själv och inte alls gilla det man ser.
Nu vet jag att Vigdis Hjorth verkligen är en författare för mig. Jag tycker om hennes sätt att skriva, tycker att karaktärerna är intressanta och de teman som tas upp relevanta. Jag vet också att hon är en författare vars böcker kräver mycket av läsaren, inte minst styrka nog att överleva den våg av känslor som riskerar att dränka en. Självklart kommer jag att läsa mer av denna skickliga författare. Jag ska bara ta några djupa andetag först.
Pingback: Bokcirkelstips i september – enligt O