Det kommer ut en massa böcker och självklart går det inte att läsa allt. Ibland sorterar jag dock bort läsning som visar sig vara något för mig och då är det bra med andra bokbloggare som kan leda en i rätt riktning. Jag hade till exempel helt avfärdat Denise Rudbergs serie Kontrahenterna som inleds med Det första chiffret, men började läsa efter att Hanna skrev positivt om tredje boken. Det är jag glad över, för berättelsen om Signe, Elizabeth och Iris i andra världskrigets Stockholm är riktigt underhållande. Lite osannolikt är det att just dessa kvinnor skulle bli anställda för att knäcka tyskarnas kod är lite osannolikt, men det är bara att köpa det och läsa vidare.
Signe kommer till Stockholm för att arbeta som hushållerska åt en professor. Flytten är inte frivillig, men nödvändig. Efter att hennes syster dött har Signe tagit hand om systerns lilla pojke. När hon vägrar att gifta sig med systerns man tvingas hon flytta och får därefter varken kontakta eller besöka hemmet. Det är när professorn inser Signes matematiska begåvning som hennes liv förändras rejält.
Elizabeth kommer från en finare familj och bor fortfarande kvar hos sina föräldrar på Östermalm. När vi träffar henne första gången arbetar hon redan inom försvaret, men när hon får en tillsägelse om att klippa av sitt hår för att inte distrahera männen på avdelningen, säger hon upp sig med buller och bång. Ingen sätter sig på Elizabeth och hon är utan tvekan en frisk fläkt. Lite tanklös ibland, men alltid lojal med de som står henne nära.
Iris har flytt till Sverige från Estland med sina två söner. Hennes man, som är jude, är försvunnen. Nu har Iris svenska rötter, men hennes anställning i en grupp som ska knäcka tyskarnas kodade meddelanden är kanske mest otrolig. Å andra sidan är hon en spännande karaktär, inte minst för att hennes syster är gift med en tysk man.
Det första chiffret är bra, men känns lite som en lång introduktion av karaktärerna. Jag är glad att det redan kommit ut två böcker till i serien och kommer definitivt att läsa vidare. Jag tycker om såväl karaktärerna som tidsandan och miljön.
Så roligt att du gillade! Jag tyckte exakt samma sak om karaktärerna. När jag kom in i dem var boken slut och själva mysteriet som skulle lösas mindes jag inte när jag slog ihop boken. Det är lite samma sak i alla tre böckerna, men jag ser det som lättläst underhållningslitteratur som ger oss en liten inblick i hur det var under andra världskriget (mycket är osannolikt, men ändå bygger det ju löst på verkliga händelser).
Bra och lättsamt är en lyckad kombination! Har läst tvåan och har trean kvar. Ligger däremot sjukt efter gällande att skriva om böcker jag läst.
Pingback: En andra allians – enligt O
Pingback: Bokcirkelstips i september – enligt O