The White Lotus

The White Lotus är något av det märkligaste jag sett och faktiskt är jag inte säker på om jag tycker att serien är genialisk eller medioker. Att den berör är dock helt klart och att den är unik är det heller ingen tvekan om. Serieskaparen Mike White, som också ligger bakom annat School of Rock (både filmen och serien) tar oss med till en lyxresort på Hawaii dit bara de rikaste har råd att resa. Redan från början vet vi att något gått fel, då en av gästerna, en ung man som varit på sin bröllopsresa befinner sig på flygplatsen och berättar att en kista följt med på resan hem och att han dessutom inte har någon fru längre. Om det är hon som befinner sig i kistan vet vi inte, men det känns mer troligt att hon helt enkelt lämnat den idiot hon märkligt nog gift sig med. Nu är det här ingen kriminalserie och det handlar inte om att hitta någon mördare. Istället är The White Lotus ett absurt och skruvat relationsdrama som lär lämna få oberörda.

Mannen som förlorat sin fru heter Shane Patton och spelas av Jake Lacy, som verkligen lyckas skapa en av de mest otrevliga karaktärer jag någonsin sett i en tv-serie. Han är rik, bortskämd, överlägsen, dryg och riktigt obehaglig. Hur han fångat någon som Rachel, hans nyblivna fru, är konstigt, men det visar sig att det finns en hel del som hon döljer också. Alla karaktärer i The White Lotus bär på hemligheter och de är mer eller mindre bra på att hålla dem just hemliga.

Bland alla skruvade karaktärer sticker Tanya McCoid ut. Hon är en medelålders, ensam kvinna som rest till hotellet för att sprida sin mors aska i havet. En mor som hon egentligen aldrig älskat, men som hon varit beroende av. Tanya verkar ha väldigt lätt för att bli beroende av människor och suger in dem så hårt att de tappar andan. Så fort de kan lämnar de och det har gjort henne både olycklig och osäker.

Familjen Mossbacher bor också på The White Lotus och det är en allt annat än harmonisk familj. Föräldrarna Mark och Nicole verkar inte ha något lyckligt äktenskap, tonårssonen Quinn är udda och hans syster Olivia verkar hata honom. För att hon och hennes kompis Paula ska slippa dela rum med Quinn tvingar de in honom i svitens minimala kök och till slut väljer han att sova utomhus.

Hotellmanagern Armond är en karaktär att älska och hata. Han är underhållande i sin överdrivna smidighet, men hade varit en vidrig person att ha i sin närhet. En parodi på smörande servicepersonal, men också en mycket mer komplex karaktär än han först verkar vara. Det gäller förresten inte honom, utan flera av karaktärerna i serien. På hotellet skapas en obehaglig stämning och ibland vill jag nästan stänga av för att det blir så jobbigt att titta på hur alla ställer till det för sig själva och andra. Jag ser ändå vidare och trots att det mesta bara är konstigt, finns det ändå något som jag gillar skarpt med årets helt klart märkligaste historia.