Förra hösten spelades delar av Zebrarummet in i de lokaler där Lerums gymnasiums estetiska program tidigare varit. En gammal industrilokal som sett sina bättre dagar och som inte längre får inhysa skolverksamhet. Henrik Schyffert, en av seriens skapare, dök upp på förra årets upprop och de som gick i trean på estetiska programmet fick vara med som statister. Eftersom bakgrunden är väldigt suddig ses de inte så ofta, men i avsnitt fyra finns flera av dem utspridda i skolans uppehållsrum och senare syns de även utanför en lokal pizzeria.
I Zebrarummet heter skolan Holmeredsskolan och är en kommunal skola med en rad sociala problem. Lite längre bort, på Nääs slott, ligger Tuna Kvarn, internatskolan som fostrat och fostrar Sveriges elit. I serien är det självklart så att skolorna ligger nära huvudstaden, men trots detta pratar värstingarna från Holmeredsskolan grov göteborgska. Inget fel på skådespelarinsatserna, men det blir lite märkligt. Det tar ett också tag innan jag slutar störa mig på att 27-årige Edvin Endre och snart 26-årige Valter Skarsgård ska spela gymnasieelever, men eftersom deras rolltolkningar är något utöver det vanliga köper jag det efter ett tag. Skarsgårds skildring av den fullständigt vidrige Hugo lämnar ingen oberörd. Endre spelar Philip, som är lite mjukare, men nästan lika hemsk. De två tillhör eliten på elitskolan, men det betyder definitivt inte att de lever perfekta liv. Tillsammans med Caroline (Alva Bratt) bildar de en mycket obehaglig trojka som tycks styra hela skolan.
Zebraklubben är en anrik och hemlig klubb på Tuna Kvarn och i seriens första avsnitt ska två nya medlemmar tas in. Det kräver invigningsriter som verkligen inte är lämpliga. Dagen efter hittas en av eleverna död och en film av ett övergrepp på en annan elev läcker på sociala medier. Skolans ägare Carl Ekberg gör allt för att tysta ner det hela och det blir helt klart lättare av att ha vänner på höga positioner i samhället.
Aliette Opheim spelar Sara, som inledningsvis är kurator på Holmeredsskolan, men senare lockas över till Tuna Kvarn av Carl. Att hon skulle ta ett sådant beslut känns väldigt långsökt och hennes karaktär blir mindre och mindre trovärdig ju längre serien går. Faktiskt finns en rad logiska luckor i serien som stör och fler karaktärer som agerar på sätt som inte känns rimliga eller i alla fall inte får någon rimlig förklaring. Det är synd, för mycket i serien är riktigt bra och spännande.
Zebrarummet är den andra svenska serien jag sett på kort tid som utspelar sig på en Internatskola. Där Young Royals satsar på sexualitet, yta och unga skådespelare kör Zebrarummet på våld, pennalism, äldre skådespelare, spänning, men även en rejäl dos yta. Jag måste säga att jag, trots en del märkliga trådar, tycker mest om Zebrarummet av de två och då främst för de många skickliga skådespelarinsatserna. Förutom de redan nämnda gör Amanda Lindh, från bland annat Bonusfamiljen ett fint porträtt av Nathalie, flickan vars föräldrar kör en Skoda som gör nästan vad som helst för att passa in och Ella Rappich, känd från bland annat Störst av allt, är fin som den blyga Grace. Kaxig och cool är också Wilma Lidén som spelar Louise och även Tiam Miladi som spelar William är ett riktigt fynd.