Autistens överlevnadsguide till skolan är skriven av Alexander Skytte, idrottslärare med diagnoserna autism och adhd och Jiang Millington, mamma till två barn med autism och adhd. Jag har följt dem båda i sociala medier under flera år och speciellt Jiang Millingtons vlogg Actually Autistic, som hon gör tillsammans med ett av sina barn, har hjälpt både mig och vår son med autism mycket.
I tio kapitel tar författarna upp hur det är att ha autism och hur det kan påverka både tiden i skolan och fritiden. De berättar om vikten av rutiner, hur det kan vara extra svårt att äta lunch med andra och hur mycket snabbare energin tar slut för någon med autism än någon utan. Texterna är tydliga, informativa och bra. Fakta blandas med rutor som kallas ”Fråga Jiang” där hon berättar om olika situationer utifrån sin roll som förälder och ”Fråga Alex” där han både skriver om hur det var för honom i skolan när han var barn och hur det är nu som vuxen lärare med npf-diagnoser. Kanske tycker jag allra mest om att Alex vågar berätta om sig själv och hur tydligt det blir att det kan gå bra även för den som haft en jobbig skoltid.
I boken finns också övningar för barnen själva där de genom att kryssa kan berätta om saker som fungerar bra i skolan och situationer som känns omöjliga att klara. De får berätta om strategier för att klara eller undvika och får tips om hur de skulle kunna göra istället. Genom att olika alternativ erbjuds kan barnen också få tips på hur de skulle kunna agera, utan att de behöver läsa långa texter eller för den delen skuldbeläggas för att de gör saker som andra kan finna märkliga. Kanske är det bästa av allt tonen i boken som säger att vissa saker är typiska för diagnosen autism, men att mycket går att leva med. Tyvärr är skolan sällan bra på att erbjuda alternativ och det är inte lätt varken för en enskild lärare med en stor klass, eller en enskild elev och dess föräldrar att själva hitta anpassningar och lösningar. Det finns allt för många barn som far illa i dagens skola och allt för många som väljer strategin flykt och helt enkelt slutar gå dit.
Boken Autistens överlevnadsguide till skolan vänder sig till barn med autism mellan 10 och 16. Jag skulle säga att den fungerar bäst i åldrarna 8-12 år, vilket också är den åldern då barn får diagnosen autism, och/eller problemen i skolan börjar. Ett avsnitt handlar om flickor med autism, som ofta får diagnosen senare främst för att de är bättre på att verka neurotypiska och lägger mycket energi på det. Där känner jag också igen min son och hade därför önskat en bok som vänder sig till en lite äldre målgrupp, då jag kan tänka mig att speciellt de tonåringar med högfungerande autism kan uppfatta boken som något barnslig. Just den gruppen verkar också ha det extra svårt, då de ses som ”normala” och kraven ställs därefter, med resultatet att energin tar slut fullständigt. Något som gör mig glad att läsa är att Skytte och Millington planerar fler böcker i serien som vänder sig till skolpersonal och föräldrar. Det finns väldigt många som dels behöver stöd, men också öka sin kunskap och förståelse kring hur det kan vara att möta skolan om man har diagnoser som adhd och autism.